Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Pressens industrialisering. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 ESKIL. SUNDSTRÖM
press har utvecklingen via Northcliffe rört sig mot ren och
öppen industrialisering, det skede vi nu befinna oss mitt uppe
i. Genombrottet kom vid sekelskiftet. I spetsen gick Alfred
Harmsworth, sedermera adlad till lord Northcliffe, den förste
och störste av Englands presslorder i modern mening.
Fleet Street var i slutet av 90-talet genompyrt av tradition
och hävd. Journalistiska bohemer sutto på minnesomspunna
portvinskrogar, hädade modernitetens villfarelser och svuro på
den gamla publicistiska respectabilityn’s lag och evangelium.
Tidningarna lästes endast av ett fåtal. De blad som riktade
sig till lägre folkklasser sysslade så gott som uteslutande med
sport och brott. Doktor Johnsons 1700-talsanda svävade över
det hela.
Vad Northcliffe åstadkom såg i första ögonblicket ut som
ett mirakel. Stampade han icke legioner av nya tidningsläsare
ur marken fortare än Napoleon soldater? De kommo i
hundra-tusenden. Oanade perspektiv rullades upp för perplexa ögon
vid Fleet Street. Detta var trolleri. Så måste skådespelet då
ha tett sig. Nu efteråt förefaller det mindre märkvärdigt. 1870
hade grunden lagts till ett nytt England. Gladstone’»
skolreform införde universell statlig undervisning. Läskunnighetens
nya alumner hade nu efter ett kvartsekel börjat träda ut i
tillvaron. De kunde och ville läsa. Men de ville ha den
andliga föda som passade dem. Det var förlåtligt, att de inte
trivdes med den pompösa journalistik, vars jordmån varit den
materiellt trygga, andligt orörliga, socialt fördomsfulla
viktorianska medelklassen. Northcliffe förstod den nya
mentaliteten. Han var redan då, vad Ludendorff kallade honom 1919,
den borne mästaren i den moderna massuggestionens konst.
Med genial intuition gick han direkt på de mål han föresatt
sig. Oförfärat och med strålande glad fräckhet bröt han mot
snart sagt allt vad Pleet Street vördade. Mellan de hög- och
ibland kanske en smula struntförnäma journalistiska drakarna
och de eländiga pressalster utan spår till publicistiskt liv, som
skulle tillgodose massornas behov, fanns ett tomrum att fylla.
Det var, som det visade sig, ett jättestort tomrum.
Det är tio år sedan Northcliffe dog. I en minnesartikel i en
facktidskrift kallades han »the man who humanized
news-papers». Han humaniserade inte pressen genom att höja hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
