Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Pressens industrialisering. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSENS INDUSTRIALISERING 329
mana idealstandar. Vad han gjorde var att han genom all
stelnad journalistisk bråte som hopat sig i Fleet Street grävde
fram det mänskliga. Detta mänskliga var icke i och för sig
något vackert. Det bestod mest av idéer, infall, stämningar,
tycken och benägenheter hos »the man in the street» och
»mannen på gatan» är som regel minst av allt någon idealitetens
ljusbärare. Resultatet blev ofta fult och pöbelaktigt, men tedde
sig onekligen i sin nyhet förbryllande, egendomligt och
fascinerande.
Tidningarna hade dittills under gruvligt allvar kämpat för
åskådningar och ideal, förkroppsligade i två ömsevis
allsmäktiga partiers program och deras företrädare i parlamentet.
Journalisterna voro med några sällsynta undantag blott och
bart partiernas vapendragare. Än sedan? Voro icke partierna
den oumbärliga grunden till det demokratiska systemet? Och
partierna måste ha tidningar. Dessa tidningar skulle predika
sina partiledares förkunnelser. Vad skulle de eljest vara till
för? Tidningarna voro partiorgan. De satte en ära däri. Att
förkunna pressens frihet från partistyre var ungefär som att
urgera pressens frihet från staten och den demokratiska
rättsordningen, alltså samhällsupplösning i en lömsk och illasinnad
gestalt. Northcliffe slog ned på denna idé. Den är i den stund
som är så död som den kan bli. Varje tidning sätter nu, i
motsats till förr, hos oss liksom i England och på andra håll, en
ära i att stå fri från partitryck. Även tidningar som villigt
omfatta ett visst partis uppfattningar och redoboget försvara
dess åtgöranden förbehålla sig åtminstone i princip rätten att
frondera. Detta dikteras av rena självbevarelsedriften. En
partibunden tidning kan vinna gehör men det sker under
svårighet. Den blir bara ett eko. Att vara regeringsorgan är en
heder som så gott som uteslutande blir en börda, ledsam om
inte generande.
Metamorfosen blev omstörtande. Den innebar, att pressen
teoretiskt sett förvandlades till ett forum för fri kritik.
Tidningen hade blott e-n enda herre, sin läsekrets. Dess röst var
dess egen. Det var icke en nyhet som genast gjorde
journalisterna betagna. Anledningarna voro flerfaldiga. En var att
journalisterna rekryterats bland folk som vant sig vid och
trivdes med att få sina åsikter sig förelagda. Tankelättja är ett
mänskligt drag. En annan anledning var mera respektabel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
