Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Pressens industrialisering. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSENS INDUSTRIALISERING 333
monarken går fri. Det finns icke en företeelse eller en krets i
modernt samhällsliv som icke kritiseras. Och organet för all
denna kritik är pressen. Gott och väl, men vem kritiserar
pressenl
Pressen går ingalunda fri från kritik, hatfull, desperat
kritik. Men denna kritik smyger i det fördolda. Den vågar sig
icke fram i ljuset på torgen. Den kan sällan eller aldrig
upphäva en stämma som icke blir matt och ömklig i jämförelse
med pressens egen dånande orkester. Kuriöst men betecknande
nog får man leta efter de tillfällen då pressen i parlamentet,
folkstyrelsens höga och eljest så talföra församling, gjorts till
föremål för något som kan kallas grundlig kritik. En enskild
medlem har någon enstaka gång tappat tålamodet och en mun
har plötsligt ropat ut oräkneliga själars tysta tankar. Så har
ekot förklingat och stumheten återställts. Ingen regering har
trots att det veterligen mer än en gång kliat i fingrarna vågat
sträcka ut handen och peta på presslorderna. Ingen samlad
skara av behjärtade folkrepresentanter har trätt fram för att
tappert taga det moderna demokratiska samhällets obändiga
tjur vid hornen. Varför? Svaret ligger på en bricka. Man är
rädd helt simpelt.
Pressens makt är ohygglig. Pressen skapar och förgör
re-putationer. Den kan döda genom att tala. Den kan döda
genom att tiga. Det finns ingen annan ryktesapparat
tillnärmelsevis så verksam i vår popularitetsjagande tid. Ledamoten
av underhuset vet det. Ledamoten av Sveriges riksdag vet
det likaväl. De som sitta i stadsfullmäktige, ämbetsverk,
kyrka, armé, flotta, kontor, butiker, nöjestempel, slott och
koja, alla erkänna i sina hjärtans djup samfällt pressens
makt. Icke sällan våndas de i medvetandet om denna
svårkontrollerbara faktors förmåga att leda och vilseleda. Den
som någon gång nödgats läsa en förvriden framställning
om sig själv eller någon nära vän i en tidning och mött
oförståendets kallgrin i stället för iver att rätta vet vad
denna vånda vill säga. Pressen behöver inte darra. Den bär
ett så gott som ogenomträngligt pansar. Den som söker få rätt
mot en stor daglig tidning, så gärna skrudad i ofelbarhetens
vita klädnad, får som oftast återvända med oförrättat ärende
och blodiga händer på köpet.
Den enda makt som förmår något mot presstyrannit är pres-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
