Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Pressens industrialisering. Av Eskil Sundström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRESSENS INDUSTRIALISERING 339
akrobatik. Men för yrkesmän med djupare ansvarskänsla
återstår blott ett grymt val, flykt eller räddning i cyniskt
självförakt. Om en finansman ogenerat kan ge ut två tidningar,
som på samma gång i samma stad, kanske under samma tak,
förkunna stick i stäv mot varandra gående åskådningar,
därför att detta betalar sig, blir lönande som industri, skall
journalisten då visa sig för hög att skriva mot sig själv, när det
gäller lians och hans familjs levebröd! Varför det ena
aktningsvärt, det andra förnedrande? Om en rik man köper
en tidning, är det väl hans önskan och rätt att anslå tonen!
Vem kan hindra honom? Kanske han, om de så faller sig,
skall låta sig publikt avbasas i sitt eget organ? Om icke,
var draga gränsen? En advokat identifierar sig icke med varje
sak han går i elden för. Hans advokatyr blir en
teknisk-professionell affär, som föga eller inte alls har med samvetet att
skaffa. Sådana argument måste framkomma som en frukt av
pressens industrialisering. Den stora förvandlingen förutsätter
icke blott en ny journalistik utan också en alltigenom ny
journalisttyp.
Det måste bli en saftlös, opersonlig typ. Och följden måste
i sin tur bli en saftlös, opersonlig journalistik. Man skönjer
redan på nära håll tecknen. En mekanisk, fadd, platt, skränig,
steril journalistik gör sig allt bredare. Standardisering på det
andliga området undgår icke att bli tråkig. Publiken känner
detta. Och känner den det icke, måste den väckas till insikt.
En slapp publik gör en försoffad press och en försoffad press
gör en ytterligare försoffad publik. Mot denna motbjudande
circulus vitiosus har en reaktion börjat varsnas, särskilt i
England. På en ort samlade sig sålunda i våras befolkningen med
biskop och andra dignitärer i spetsen till en ljungande protest
i handlingens form mot pressindustrialiseringen. En
London-trust hade inköpt ett ledande lokalblad. Kedaktören
avfockades. Tidningen genomgick därefter behändigt den ordinära
standardiseringsprocessen. Reklamen bullrade och bluffade i
godtagen stil. Det fanns föga mer än titeln kvar av det gamla
bladet. Det blev för mycket. Det fina standardalstret ratades.
Kedaktören återkallades. Och det forna lokalorganet med
tradition och ortskänsla återuppstod under ny titel.
En industrialiserad press å la Eothermere skänker lika litet
som en förstatligad press å la Mussolini eller Stalin ett ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
