- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoandra årgången. 1932 /
340

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Pressens industrialisering. Av Eskil Sundström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340 ESKIL SUNDSTRÖM

härdligt tillstånd. Journalistikens livsluft förorenas och
sam-hällsandan blir förljugen. Förr eller senare måste hinder resas
för den enskilde att äga mer än ett visst antal tidningar. En
sådan lag kan kringgås. Men i samma ögonblick som
pressmagnaten toge sin tillflykt till underjordiskt bulvansmussel,
vore den egentliga faran på den kanten avvärjd. Han skulle
aldrig som nu våga röja sin fulla slagkraft och syftet vore
därmed vunnet. Det går naturligtvis också väl an att
förbjuda tidningarna att, som mångenstädes sker, bedriva
pre-iiumerationsfiske genom försäkringsförmåner, presentsystem
och dylika bluffmetoder av dubiös reklamsort. Om pressen
nödgades avstå från sina extraförmåner åt prenumeranter —
alltså kapitalutlägg som endast kunna återvinnas genom en
långtgående kommersialisering och därmed försämring av den
journalistiska valutan — skulle dessa reklamtidningars
infla-terade spridningssiffror falla katastrofalt, kanske med hälften
i ett slag, till fromma för redbar journalistik. Annonsörerna
ha uppenbarligen också på sistone börjat genomskåda
upplagesiffrornas nuvarande värdelöshet. Det betyder också något vem
som läser en tidning. Det är betecknande, att när Daily News
och Daily Chronicle sammanslogos det var den sistnämnda
tidningen, som trots sin miljonupplaga fick stryka på foten. Dess
miljon ansågs mindre värd från annonsörssynpunkt än den
andra tidningens 600,000.

Hos oss ligger problemet av flera skäl litet annorlunda till.
Vi ha ännu icke varseblivit skymten av någon svensk
pressmagnat. Och om någon sådan pittoresk figur nu — omedelbart
ovanpå den senaste tidens erfarenheter — helt oförmodat skulle
uppdyka, skulle han troligen ganska snabbt dödas av löjet.
Men därför är det ingalunda bra som det är. Tiden går. Den
arbetar i tysthet. En hel del som icke kan ske öppet går alltid
för sig i smyg. Och då blir det allmänna löjet kraftlöst. Att
tidningar kunna gå ur plånboksficka till plånboksficka utan
att någon har minsta aning ens om sådana transaktioners
förekomst, är från samhällshygienens synpunkt betänkligt. Det
gör hela pressen suspekt. Det underminerar den prestige, utan
vilken det fria ordet bara blir till tomma tunnors buller.

Ali industrialisering är naturligtvis icke ett djävulens
påfund. Det finns gränser, inom vilka den är både nyttig och
nödvändig. Det visar sig för resten, att ett svenskt samhälle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 27 21:53:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1932/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free