Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Socialpolitik och ekonomisk verklighet. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALPOLITIK OCH EKONOMISK VERKLIGHET 343
konvention ratificerad i ett land, där sociallagstiftning tidigare
varit okänd och förutsättningarna allt fortfarande saknas för
en seriös tillämpning av densamma, än över anspråkslösare
men reella landvinningar för en sund samhällskonsolidering i
det långsamma framåtskridandets tecken. Glädjen över att
Kina tagit första steget på sociallagstiftningens område i form
av införande av anordningar för bestämmelser av
minimilöner för underbetald arbetskraft tog sig härom året
framträdande uttryck från arbetsbyråns sida — den mera skeptiskt
anlagde frågade sig nog, om det sociala framåtskridandet
verkligen bäst tjänades med att lagstiftningen i länder av Kinas
sociala och ekonomiska struktur började just i denna ända,
där långt mera framskridna stater ställde sig tvekande och
frågande.
På hösten 1931 hade inom den internationella
arbetsorganisationens styrelse från arbetsgivarhåll väckts förslag om att man
med hänsyn till det bekymmersamma tidsläget skulle taga sig
en andhämtning i byråns verksamhet och inskränka sig till att
för ett eller annat år befästa och vidmakthålla de resultat,
vartill man kommit. Denna vädjan — så naturlig och så rimlig —
vann dock ingen som helst anklang från Albert Thomas’ sida;
nu om någonsin, utropade han, vore tiden inne för en forcerad
sociallagstiftning, möjligen kunde man, framhöll han, till och
med på detta sätt fmna en utväg ur krisen. Det bästa sättet
att bevara och befästa arbetsresultaten vore att fortsätta, att
bygga vidare. En tro på sin mission, som ur mer än en
synpunkt erinrade om det Wilhelminska: »Herrlichen Zeiten fiihre
ich Sie entgegen», präglade hans försvar för att nu, just nu,
borde socialpolitiken utbyggas effektivare och framför allt
mera omfattande — och han fick stöd av flertalet
regeringsrepresentanter, för vilka det ofta är förenat med en
obehaglig risk för social infami att visa kyla mot arbetsbyrån. Och
styrelsen beslöt att, fullföljande redan gamla traditioner,
utöka det socialpolitiska lapptäcke, som är avsett att täcka alla
villkor och förhållanden, med ytterligare ett par flikar.
I år hördes emellertid, som nämnt, främmande och tvekande
röster, som frågade, om byråns arbetssätt vore det riktiga, och
om det motsvarade sina uppgifter. Den irländske
regeringsrepresentanten 0’Rahilly, vilken under konferensen höll ett
par uppmärksammade anföranden, yttrade bl. a. följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
