Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Socialpolitik och ekonomisk verklighet. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALPOLITIK OCH EKONOMISK VERKLIGHET 345
förutsatt i fredstraktaten, av principen, att arbetet ej är en
handelsvara och av själva villkoren för den politiska och
sociala stabiliteten.»
Som en tydlig underton kan spåras i detta yttrande, att den
ekonomiska verkligheten spelar en underordnad roll i
förhållande till det social-politiska programmet, vilket sålunda anses
hava ett värde i sig, oavsett om dessa verkningar bliva socialt
direkt skadliga. Trosvissheten har här nått en augustinsk
sublimering: man tror för att det är orimligt.
Om planhushållningen yttrade han i ett annat sammanhang:
Man har sagt: »Planhushållning, gott, men till vad ändamål?
Efter vilka grundsatser?» Vi ha svarat: »Närmast till
förverkligande av del XIII av fredstraktaten. Till upprättande av den
sociala rättvisan, vars innehåll är densamma i alla länder,
emedan hon, åtminstone för vår tid, är bestämd i fredsfördragets
stora grundsatser.»
En fruktbärande diskussion om möjligheterna för en
planhushållning lärer väl knappast kunna uppstå på den basen; när
det frågas huru, svaras det: »Till skydd för den sociala
rättvisan, den enda, den oföränderliga — den i Versaillestraktaten
för vår. tid slutgiltigt fastslagna.» Det undgår ingen, att svaret
intet svar är; men för Genéveuppfattningen är det tillräckligt,
den låter alla problem lösas med en hänvisning till
Versailles-traktatens lapidariska teser, efter vilka fakta endast hava att
rätta sig.
Emellertid — denna inställning börjar att vackla även på
ett eller annat håll, där man varit böjd att betrakta motsatta
uppfattningar i denna sak som illvillighet eller utslag av
upprörande social nonchalans. Även arbetsbyrån har nödgats söka
positiva utvägar till krisens och arbetslöshetens bekämpande.
Den årliga utbyggnaden av den allmänna sociala
välfärdsapparaten, som eljest behandlas som den Balzacska åsnehuden, ehuru
omvänt — d. v. s. anses kunna stadigt och under alla
förliål-landen utvidgas — har krävt komplettering med för stundens
behov särskilt avpassade åtgärder.
Tyvärr har härvid det enda väsentliga, omsorgen om det
ekonomiska livets behov av lättnad från olyckliga ingrepp på
ett nu mera än vanligt ömtåligt område, fått stå tillbaka för
lösningar, som knappast lära föra till målet.
I en under arbetsbyråns egid utgiven avhandling »Problé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
