Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Socialpolitik och ekonomisk verklighet. Av Karl Wistrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 KARL WISTRAND
nådes vid september sammanträdet med arbetsbyråns styrelse
med rätta för att icke kompromettera arbetsorganisationens
framtid genom förhastade åtgärder.
Det är Överhuvud alltid farligt att under tider av ett
ekonomiskt febertillstånd stifta lagar, som komma att reglera
förhållandena för framtiden. På framtiden kommer nämligen
varje reglering att inverka även om den till formen skulle få
en provisorisk karaktär. Provisorier på det sociala området
hava en stark benägenhet att bliva beståndande. För övrigt
saknas varje klar deklaration att man skulle syfta till endast
ett provisorium; omständigheterna tala fastmera ganska
bestämt för att en definitiv nyreglering av arbetstiden avses.
I allmänhet plägar överdriven sysselsättning icke
rekommenderas åt feberpatienter av ansvarskännande läkare. Och
Europa är i denna dag en feberpatient, som behöver lugn på
det sociala området för att övervinna den ekonomiska
kraft-nedsättningen. Det kan tyckas, att arbetstiden i nuvarande
stund skall kunna med framgång användas som ett instrument
att åstadkomma en mildring av arbetslösheten, men vem
överblickar, om icke inom en kort framtid denna inskränkning blir
en källa till svårigheter, som icke kunna bemästras. Med de
sjunkande födelsetal, som känneteckna Europa, kommer så
småningom även industriarbetarklassens talrikhet att minskas,
och att i dessa dagar lagstifta för framtiden med
utgångspunkt i dess nuvarande storlek, är i och för sig
äventyrligt nog.
Men •— it is very easy to settle problems by arithmetic —
framhöll vid senaste arbetsfredskpnferensen den engelske
regeringsdelegaten Leggett. Denna aritmetiska lösning ter sig
omedelbar och lätt — felet är endast, att den är för lätt.
Som nämnt gavs också uttryck häråt vid den svenska
Landsorganisationens senaste kongress. En talare vidrörde där den
kanske viktigaste invändning man kan göra mot ytterligare
arbetstidsförkortningar.
Han yttrade:
»Man har anledning taga försiktigt på denna fråga, helst
som någon verklig utredning icke föreligger. Kraven på
förkortning av arbetstiden motiveras med den rådande
arbetslösheten, men det är icke säkert, att den avhjälpes genom sådana
åtgärder. Tror man, att arbetslösheten bottnar i överproduk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
