- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoandra årgången. 1932 /
353

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Socialpolitik och ekonomisk verklighet. Av Karl Wistrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOCIALPOLITIK OCH EKONOMISK VERKLIGHET 353

tion, har man skäl att kräva kortare arbetstid. Men en
förkortning av arbetstiden betyder dyrare varor och detta skulle bl. a.
medföra ytterligare försämring i de gruppers läge, vilka lida
av jordbrukskrisen. Vi få nog ta ett steg i sänder.»

Det är ju en gammal erfarenhet, ofta betygad från
nationalekonomiskt håll, att 8-timmarsdagen i stället för att minska
arbetslösheten bidragit till att öka den. Detta förhållande, som
för aritmetikern förefaller paradoxalt, är naturligt nog; genom
de krav på kompensation för arbetstidens förkortning, som från
arbetarhåll framfördes och genomdrevs, blev arbetskraften så
dyr, att inskränkningen i dess användning framtvingades för
att kunna vidmakthålla en ekonomiskt möjlig produktion. Så
uppstod den starka rationalisering, vilken nu till så väsentlig
del tillskrives skulden för arbetslöshetens omfattning.

Det är uppenbart, att ingen makt i världen skall hindra en
ännu starkare accentuerad utveckling i samma riktning, om
en ytterligare arbetstidsnedsättning skulle beslutas, särskilt
om den, som avsett är, skulle förbindas med krav på
bibehållen totalinkomst för arbetarna. Att tänka sig, att näringslivet
till alla andra bördor, som kristiden pålägger det, skulle vara
i stånd bära en förhöjning av lönernas andel i
produktionskostnaden med omkring 20 procent, torde nog kunna betecknas
som uteslutet. Och skulle dylikt framtvingas på politisk eller
facklig väg, skulle resultatet för visso komma att klart visa sig
i en ökad arbetslöshet. Det kan gå så, när man söker rädda
staten med större våld, än nöden kräver.

Washingtonkonventionens öde borde mana till försiktighet;
dess ratifikation är ännu långt ifrån allmän, även om dess
principer genomträngt arbetsförhållandena i de flesta länder.
Men att man nu står inför ett omedelbart försök att
genomdriva ytterligare reduktion i arbetstiden, att 40-timmarsveckan
inom ett års tid antagligen är ett officiellt proklamerat
internationellt socialprogram, det torde för den allmänna opinionen,
i varje fall inom vårt land, komma att verka som en fullkomlig
överraskning. För många, som verka i produktionen, vare sig
som arbetsgivare eller som arbetare, torde den, när alla
faktorer hopsummeras, verka rena äventyret. De, som erinra sig det
fagra talet från år 1919, att sedan 8-timmarslagen genomförts
inga strider längre skulle behöva stå kring arbetstiden och vad
som därmed ägde samband, erinra sig nog även, hur år 1920 blev

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 27 21:53:39 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1932/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free