Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Dagens frågor - Genève och folkförbundet sept.—okt. 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 365
assembléens program från den enda verkligt stora fråga, som ännu stod
öppen. Nedrustningskonferensen, sorglig i åminnelse, som under
Nationernas Förbunds auspicier och Hendersons svaga ledning, startade i
strykande motvind, råkade i slutet av september genom Tysklands uteblivande
från fortsatt arbete i hopplöst dödvatten. Då emellertid frågan på
obestämd tid överförts till annat om också angränsande forum, fann man i
år icke nödigt tillsätta det tredje ständiga utskottet, som behandlar
nedrustningsfrågan. Då de främst agerande inom såväl
nedrustningskonferensen som församlingen äro identiska och då frågorna ohjälpligt vävas in
i varandra, blev helt naturligt främst nedrustningsfrågan och dess akut
kritiska läge föremål för den inofficiella diskussionen i korridorer och på
politiska luncher under detta Genévemöte. Det var dock blott med
svårighet som Geneve denna gång under höstsäsongen kunde hävda sitt anseende
som storpolitikens brännpunkt. Symptomatiskt är att de stora koryféernas
uppehåll där nere voro högst fransyska. Ankomst en tidig morgonstund,
några timmars överläggningar för att fastställa delegationernas riktlinjer
för de närmaste dagarna och därefter nattåg tillbaka till väntande viktiga
kabinettssammanträden eller konferenser, det var i allmänhet programmet.
Verkligt hotande, ur Genéves speciella synpunkt, tedde sig situationen, då
MacDonald genom en stormaktskonferens i London ville skapa ett modus
vivendi i nedrustningsfrågan. Dock, det hela löstes lyckligt och Schweiz
hävdar framgångsrikt sitt anseende för bästa och mildaste politiska klimat.
Om det egentliga konferensarbetet är icke mycket att tillägga.
Betecknande är fastmera M. Politis’, assembléens ordförandes, yttrande vid
avslutningssammanträdet. Den trettonde församlingen, står i en särklass,
sammanfattade han, som den mest intresselösa av alla hittillsvarande
förbundsmöten. Man diskuterade frågan om gifta kvinnors nationalitet,
uppdrog på basis av Stresakonferensens resolutioner lösliga konturer för den
kommande ekonomiska och finansiella världskonferensen samt dissekerade
högst akademiskt minoritetsproblemet, utan att dock avvinna den delikata
frågan några nya praktiska synpunkter. Kort sagt mötet formade sig till
ett, med förlov sagt, ganska tråkigt »expeditionssammanträde» i väntan
på att val i Tyskland och Amerika skulle rensa den politiska atmosfären
och möjliggöra ett mera fruktbart arbete i vingården.
De glada assembléernas tid synes ohjälpligen förbi. Hade icke Herriot
i sista minuten funnit att Gramattalet behövde kompletteras, skulle den
ståtliga, traditionellt frasrika generaldebatten så när torkat in. Nu
formade den sig till ett upphöjt meningsutbyte i nedrustningsfrågan mellan
Herriot, lord Cecil och Italiens representant, Aloisi. Det hela blev särskilt
pikant därigenom att det kom att utspelas inför Tysklands tomma plats.
Baron v. Neurath hade nämligen funnit att ett viktigt
kabinettssammanträde fordrade hans närvaro i Berlin. Budgetarbetet fördystrades genom
att en rad stater ännu resterade för stora belopp av sina medlemsavgifter.
Dylika restantier, fastän till betydligt blygsammare belopp, är ingen ny
företeelse. Ked föregående års flott avrundade bidrag ordnades saken
emellertid lätt genom att ett överskott å ekonomiskt starkare staters
kon-tributioner användes för täckning av eventuella brister på annat håll. Vid
arbetet med årets »svältbudget» kunde man dock icke lita till denna stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
