Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. 19 nov. 1932 - Dagens frågor - En ny Ålandsfråga. Av G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368 DAGENS FRÅGOR
häft klart för sig att det därifrån vore möjligt att nästan fullständigt
befästa inloppen till både Bottniska och Finska viken, oavsett att man här
hade en synnerligen lämplig utgångspunkt för landstigningsförsök snart
sagt var som helst vid norra Östersjön. Men för luftangrepp erbjuda
dessa öar ännu mycket större möjligheter. Den som skaffat sig en fast
bas där, torde vara i stånd att ungefär en gång i timmen företaga raider
mot Stockholm, Helsingfors, Åbo och Gävle samt att fullkomligt lamslå
trafiken på de svenska och finländska kustbanorna, Det är därvid även
att märka, att Stockholm såsom flottstation måhända icke ens kan komma
i åtnjutande av det skydd, som avrustningskonferensen tillerkänt
civilbefolkningen utanför det egentliga krigföringsområdet.
Om däremot Finland sattes i tillfälle att vidtaga åtgärder för
Ålands-öarnas försvar, om 1921 års konvention med andra ord upphävdes, vore
situationen en annan. Det synes vara en i sakkunniga kretsar ganska
utbredd uppfattning, att en ställning där är relativt lätt att försvara, och
man har ur denna synpunkt t. o. m. jämfört Ålands roll i våra dagar med
Sveaborgs roll under 1808—09 års krig. Och detta skulle icke blott ur
militär synpunkt medföra större säkerhet för Sverige: det skulle också
efter all sannolikhet göra det möjligt för oss att under en längre tidrymd
än i motsatt fall bevara vår neutralitet och undgå direkta angrepp från
en eventuell fridstörares sida. Slutligen skulle Åland av allt att döma
erbjuda en idealisk bas för ett militärt sanktionsingripande, därest ett
sådant kunde komma i fråga.
De anmärkningar, vilka till försvar för konventionens bibehållande kunna
resas mot detta resonemang, få knappast tillerkännas avgörande betydelse.
Främst bland dessa kommer givetvis den frågan, om det för Sveriges
militärpolitiska läge kan erbjuda någon fara, att Finland intager starkaste
möjliga ställning på Åland. Denna fråga åter står i nära samband med
den ännu mycket vanskligare, om det överhuvud är tänkbart, att svenska
och finländska intressen vid en väpnad konflikt i Östersjön kunna komma
att stå emot varandra. Så torde knappast vara fallet. De nationalistiska
och mot Sveriges fientliga fanfarer, vilka tid efter annan genljuda i den
finska pressen, ha när det gäller utrikespolitik en påfallande ihålig klang
och kunna i fråga om praktisk betydelse säkerligen icke ens mäta sig med
några svenska kompaniofficerares idé på sommaren 1914 att intaga Åland
medelst på motorbåtar transporterade landstormsmän. Tanken på en
väpnad svensk-finländsk konflikt faller på sin egen orimlighet, och skulle
Finland på det ena eller andra sättet bli indraget i ett krig, oavsett mot
vem och av vilka skäl, måste dess första och viktigaste strävan vara att
bibehålla ett gott förhållande till Sverige och att på allt sätt och med
snart sagt vilka eftergifter som helst söka utverka dess bistånd eller en
välvillig neutralitet. I själva verket lever, trots språkstrider och
Norrbottensfinnar, trots Nurmi och trots den med så stor aplomb omgivna
orienteringen åt Estland och Lettland, hoppet om politiskt samgående med Sverige
ännu med nästan oförminskad kraft i Finland, och även orn det av många
skäl icke inom oöverskådlig framtid kan bli fråga om att realisera denna
förhoppning, skulle ett svenskt medgivande i fråga om Åland säkerligen
icke under några omständigheter komma att missbrukas mot vårt land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
