- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoandra årgången. 1932 /
379

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RUDOLF KJELLÉN 379

Hjärnes kynne gjorde striden helt visst lättare för honom än
för Norström och Kjellén, som båda voro av ett känsligare
virke. Hjärnes universella skepsis liksom hans vanvördigt
dristiga språk anslog besläktade strängar hos åttiotalets
radikaler — men till skillnad mot dem lät han tvivlet och det
drastiska skämtet träffa även de verdandistiska husgudarna
och den nya radikala dogmatiken. Den negativa sidan i
Hjärnes läggning förde honom sålunda samman med åttiotalet —
hans positiva gärning, hans fördjupande och mera universella
historiska åskådning och hans strängare historiska metod låg
helt utom räckhåll för rättrogen 80-talistisk kritik. I politiskt
avseende var Hjärne vilde och kättare, utan respekt för
hävdvunna partilinjer. I ett och samma föredrag från 1892 kunde
han ena stunden säga: »Vi omstörtningsmän och gåpåar-e,
sådana som herr Branting och jag» — som vanligt något
ironiskt — för att strax efteråt tala om »vi konservative». Som
faddersgåva från 1848 hade han mottagit en djup och
sarkastisk misstro till alla yra revolutionsdrömmar och alla
brådmogna världsförbättrarplaner; som historiker var han
benägen att förstå det verkliga, att acceptera fait accompli, att
respektera »de levande samhällsintressenas rättesnöre», sådana
dessa togo sig uttryck i historien själv. I mycket var han en
representativ man för Bismarcks tidevarv, fri från all
dogmatism, respektlös mot alla hallstämplade auktoriteter, alltid
redo att låta hela sin arsenal av historisk kritik, av sarkastisk
ironi och av befriande humor spela mot radikalismens lika väl
som konservatismens teoritroende förkunnare. Så blev han
genom sin universella skepsis en stor kättare, som man icke utan
vidare kan inställa i någon av de svenska partifållorna. Det
var icke minst genom att driva kritiken längre än vad
åttio-talisterna funno bekvämt, som han blev en i stort sett
konservativ kraft. Han blev Tor med hammaren, som under
överdådigt skämt kämpade mot jättarna var han kunde finna dem.

Vitalis Norströms kritik av radikalismen bygger på helt
andra personliga och vetenskapliga förutsättningar, går fram
på helt andra vägar och leder till delvis andra resultat. För
honom blev kampen mot naturalismen till ett lidelsefullt
försök att rädda tron på det inre livets självständighet och värde.
Han kunde då ej kämpa med den överlägsna rö, med den jämvikt
och det goda, studentikosa humör, som utmärkte Hjärne. För

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:05:26 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1932/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free