Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Rudolf Kjellén. Några ord till tioårsminnet av hans död. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 GEORG ANDRÉN
Norström blev striden till en kamp om förnuftet i tillvaron
och den fördes med en lidelsefull energi, som helt visst
saknade motstycke i den svenska samtidens intellektuella liv. Nog
kunde även Norström föra striden med skämtets lättare vapen
— vem minns ej hans överdådiga härjningar i Ellen Keys
tredje rike! — men den personliga gripenheten var aldrig långt
borta och det var i den ärlige krigarens avsikt att såra och
döda som han gick fram, även när han förde ironiens och
skämtets lättare vapen. Den hjärneska relativismens och
histo-rismens »både — och» möter ej heller hos honom. Striden får
en strängt principiell karaktär, som icke lämnar plats för
halv-mesyrer och kompromisser.
»Keligion och tanke» — det var icke blott hans största och
käraste bok, det var också hans livs stora grubbelgåta. Vi
skola icke följa den norströmska tankens väg till de källor,
där religion och tanke mötas och försonas. Helt visst har
Nor-ströms försök att i en naturalistisk och intellektualistisk tid
hävda religionens värde varit en djupt betydelsefull
gärning. Vidare kretsar nådde han kanhända dock, när han
lämnade filosofiens tinnar med dess tunna luft och steg ner till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
