Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Rudolf Kjellén. Några ord till tioårsminnet av hans död. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 GEORG ANDRÉN
sig i opposition mot vad som kallades »tidsandan», mot
»åttiotalet» med allt vad det innebar av gammalt och nytt, mot
radikalismen med allt vad* den rynide av konsekvens och
inkonsekvens. Det behöver väl knappast sägas, att det i dessa
riktningars ögon var en dödssynd mot utvecklingens, mot
framtidens heliga ande att sluta upp kring den »storsvenske»
förstakammarledaren Alin. All den intolerans, allt det förakt
för motståndaren och den misstro till hans intellektuella gåvor
eller moraliska halt, som var avigsidan av radikalismens eget
allvar, måste möta den, som mot tidsandan åberopade
natio-nalandan. Och det var detta, som Kjellén gjorde, skarpare,
klarare och mera lidelsefullt kanhända än någonsin Alin. De
teoretiska källorna för Kjelléns nationalism äro icke svåra att
finna. De äro att söka i den historiska rättsskolans
åskådningar med dess djupa och starka reflexer i Tysklands senare
historiska och politiska litteratur. De äro också att finna i
Hans Järtas och Karl Adolf Agardhs skrifter, båda starkt
påverkade av samma skola och livligt beundrade av Kjellén. Än
mera betydde kanske dock de praktiska impulser till
nationalism, som han fick av det samtida Sveriges politiska psyke.
Han trodde sig finna, att den kosmopolitiska tidsströmningen
icke mötte något allvarligt motstånd i vårt land. Aldrig hade
vi under den tid, som var liberalismens men utomlands också
nationalismens, måst kämpa för vårt nationella oberoende,
knappast ens bekymra oss därom, och så hade en av 1800-talets
djupaste rörelser, den nationella strömningen, nått oss som ett
främmande strängaspel utanför våra portar och ljudit utan
starkare resonans på svensk botten. Den kontinentala
nationalismen syntes icke ha någon motsvarighet i vårt land.
Den patriotism, som fanns, var en blek och andefattig reflex
av utländska stämningar eller förtorkade rester från den
götiska diktningens år vid seklets början, ofta urartade till en
billig hurrapatriotism — utan ideellt värde, utan klart fattad
innebörd, utan politisk betydelse.
Att väcka till nationellt medvetande, till nationell
självprövning och till nationell vilja, det framstår alltså redan från
början för Kjellén som det allra nödvändigaste. I denna
uppgift ha vi att.se ledmotivet i Kjelléns politiska verk och
medvetet eller omedvetet spelar samma motiv in i hans
vetenskapliga arbete. Detta nationella patos hade de allra starkaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
