Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Rudolf Kjellén. Några ord till tioårsminnet av hans död. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDOLF KJELLÉN 391
De, som nu mötas i flock och farnöte, ha kanske svårt att
förstå, hur Kjellén en gång kunde känna det på sin nästan
ensamma post — när han sökte vinna ungdomen för ett
nationellt program, för det s. k. unghöger-, eller som han själv
stundom säger, det nationaldemokratiska programmet. Hans
egna ord i dagboken från tiden kring sekelskiftet äga ur denna
synpunkt sitt stora intresse. »Vet du vad det är att vara
verkligen ensam! Det är att aldrig möta någon vän på sina
tankars väg; det är att med ingen dela sina känslor; det är att
skatta högt vad andra förakta, och lågt vad de berömma; det
är att döma tingen efter egna värdemätare––––-att använda
synpunkter, som ingen förstår — att dyrka gudar som ingen
känner.» Men med den makt över ordet, som var Kjelléns, och
med det varma och värmande patos, som också var hans, skulle
han snart förstå att göra sina gudar kända. I främsta rummet
vände han sig till ungdomen. Kedan 1902 säger han detta rent
ut, då han i ett av sina första, mera uppmärksammade
politiska tal citerar följande ord av sin käre lärare Oscar Alin:
»Jag förstår väl, att då jag här inlåtit mig på höga politiska
ämnen, en och annan högt aktad statsman i denna sal, som har
många år framom mig och naturligen mycket rikare insikt,
kanske endast med ett medlidsamt löje skall hava hört mig,
helst som mitt yttrande kanske kan tyckas ske med någon
säkerhet. Jag har dock i denna stund mindre tänkt på de
gamles kritik — jag tänker på de unge, på dem som komma
efter oss, på framtiden, på hela fäderneslandets framtid.»
Endast några antydningar kunna här göras om de idéer,
som fyllde och buro upp Kjelléns politiska gärning. Dennas
negativa sida var en skarp frontställning mot liberalismens
eudemonistiska individualism och mot socialdemokratiens
kosmopolitiska kollektivism. Båda hade, menade han, syndat mot
det nationella livets krav, ty båda brusto i pieteten för det
nationella, bägge hade »förtunnat frågan om mänsklighetens
förädling till en fråga om yttre omständigheters .försköning»,
bägge hade i lyckan sett det absolut goda — utan att beakta
lidandets moraliska mission. Vad särskilt liberalismen
beträffar ansåg Kjellén, att den redan hade fyllt sin stora och
berättigade uppgift, då den upplöst det samhälle och den stat,
som tillhörde Fancien régime. Den hade fött 1789 års idéer
men måste försvinna eller försvagas vid den idéernas avlös-
28 — 32888. Svensk Tidskrift 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
