Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Rudolf Kjellén. Några ord till tioårsminnet av hans död. Av Georg Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDOLF KJELLÉN 393
för är han bl. a. intresserad för lagstadgade kollektivavtal med
skadeståndsplikt och för särskilda domstolar i arbetstvister,
för arbetarskydd, socialförsäkrings- och egnahemsfrågan.
Framför allt ivrade han emellertid för den svenska
bondeklassens bevarande. Denna tanke träder också fram i hans
författningsprogram, i hans upptagande av det s. k. Mosseboförslaget
i rösträttsfrågan. Att han f. ö. hoppades på ett kungadöme,
höjt över de stridande klassernas intressen och pliktmedvetet
verksamt för tillvaratagande av det gemensamma rikets krav,
är oss alla bekant. I de medborgerliga rättigheterna såg han
framför allt medborgerliga plikter; därför ville han skärpa
deri allmänna rösträtten till allmän röstplikt. Över hela hans
program ville han att de två ledstjärnor skulle lysa, som han
själv betecknade som ordningens och rättvisans idé.
Då jag här sökt samla några spridda brottstycken till
belysning av Kjelléns sällsport rika och mångsidiga verk, så
fruktar jag, att mången skall sakna drag, som för honom äro
väsentliga och kära. Jag skall villigt erkänna, att min
belysning av Kjelléns livsverk icke bara varit knapphändig utan
delvis också ensidig. Kanhända skall man också anmärka, att
personen fått träda alltför mycket i bakgrunden för verket.
Jag vill blott säga, att jag i så fall talat i Kjelléns egen anda.
»Verket, det är allt», säger han på ett ställe efter Flaubert, och
en annan gång åberopar han Nietzsches ord för en liknande
tanke. Han säger då: »Livets innehåll är icke lust och lycka,
utan uppgiften», och han tillägger med Nietzsche: »Was liegt
am Gliicke — ich trachte nach meinem Werke!» En tredje gång
säger han: »Ett människoliv är en dyrbar vara, men högre äro
idéer; därför har det i alla tider ansetts som ett ädelt bruk av
ett människoliv att offra det för en helig sak. Att vara trogen
intill döden är tecken icke på barbari, utan för den högsta
kultur — för den som har en idé att vara trogen emot.»
Förvisso är det då berättigat att mera tala om verket än om
personen. Men träder icke bilden av människan Kjellén klart
fram när vi betrakta hans verk. Se vi icke samma blida
stränghet, samma religiositet och humor, samma nationella
patos, samma ständigt levande vetenskapliga intresse, som
mötte oss i hans personliga samvaro. Och för visso var han
ända in i det sista trogen sig själv och sitt livsverk. Sådan se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
