Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Om autografer, autografsamlare och autografförfalskningar. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM AUTOGRAFER OCH AUTOGRAFFÖRFALSKNINGAR 397
Detta programuttalande, vilket för övrigt bär ett intressant
vittnesbörd om Brinkmans klara blick för betydelsen av det
rent mänskliga elementet i biografien, blev emellertid
beklagligtvis endast till en del bestämmande för hans
samlarverk-samhet. För det svenska materialets vidkommande följde han
det åtminstone tidvis ganska troget, men då det gällde
utom-svenska personligheter samt i fråga om de svenska
dynastierna föll han snart och ohjälpligt i klorna på den demon, som
behärskar de flesta samlares mentalitet, nämligen den s. k.
fullständighetens. Icke nöjd med att äga vad ödet fört i hans väg
började han sätta speciella krafter i gång för att komplettera
de vittomfattande serier han anlagt. Främst inriktade sig
den rojalistiske Brinkman härvidlag på kungliga och
furstliga personer inom och utom Sverige, men dessutom sökte han
även med stor energi serievis sammanföra autografer av
bekanta och framstående statsmän, lärde, fältherrar,
kyrkofurstar m. fl. Hans förnämsta fournissör var den s. k.
»urkundsjuden», en utomordentligt fördomsfri autografhandlande
i Stockholm, vilkens företagsamhet vid anskaffandet av
eftersträvat material icke kände några gränser. Långvarig vana
och ingående kännedom om den speciella samlarpsykologien
hade till sist gjort honom så häpnadsväckande djärv att han
trots sina klena kunskaper på egen hand fabricerade snart
sagt allt vad hans kunder begärde av honom. Med naiv
förtjusning berättar Brinkman i maj 1838 för Eääf om sina nya
förvärv. »Urkundsjuden» har, omtalar han, i senaste tiden,
»ehuru mot dryg betalning» försett honom med en hel rad
av dyrgripar: egenhändiga brev av Maria Stuart, Elisabeth,
Jakob l, Karl I, Henrik IV i Frankrike, Frans I, Frans II,
Katarina di Medici, Galilei, Milton m. fl. Dessutom har hans
svenska kungliga serie, utan tvivel genom samme leverantörs
välvilliga fastän dyrbara omsorger, kompletterats därhän att
han nu kan skryta med att äga egenhändiga brev av alla
svenska konungar, drottningar, prinsar och prinsessor. »Tvenne,
som jag länge förgäves efterfikat, fick jag äntligen i förrgår:
Prins Gustaf Eriksson (Erik XIV:s landsflyktige son) och hans
syster Sigrid.» Genom orden klingar en underton av djup inre
tillfredsställelse: serien är komplett, intet återstår, målet är
på denna punkt uppnått! Att »ur kunds juden» på ett något be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
