Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Om autografer, autografsamlare och autografförfalskningar. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM AUTOGRAFER OCH AUTOGRAFFÖRFALSKNINGAR 401
tagaren låter sig dock ej med visshet avgöra. 1600-talets lärda
värld har väl mest intresserat Beskow, men även med den
Lindströmska samlingen riktades Kungliga Biblioteket med en
betydande mängd falsifikat inom detta område. Längre fram
än till tiden omkring år 1700 synes man för det svenska
materialets vidkommande knappast ha gått, kanske av det skälet
att kontrollen för dessa senare perioder föll sig så mycket
enklare. Det enda undantaget är Bellman och de s. k.
Bell-mansfigurerna, vilkas namn ända in på senaste tid mycket
ofta dykt npp dels i nya helfabrikat, dels även som extra
till-lägg till stulna rådhus- och kansliakter från 1700-talets senare
hälft. Förfalskningen har här ofta varit så grov att man
upptagit Bellmans namngivning helt och hållet oförändrad utan
att betänka hur »Fader Kulkus» och »Magister Gråse» taga sig
ut som underskrifter på handlingar och inlagor av officiell
natur. Ännu händer det icke så sällan att dylika handlingar
för dryga pengar hembjudas åt Kungliga Biblioteket. Den
känsla, som framträder hos resp. ägare, när de upplysas om
den rätta beskaffenheten av sina mången gång kanske drygt
betalade skatter, är av synnerligen varierande beskaffenhet,
men någon tacksamhet brukar aldrig kunna förmärkas. En
gång har till och med den som skriver dessa rader hotats med
en anmälan hos justitieombudsmannen av det skälet att han
vägrade att för ett pris av kr. 10,000 inköpa ett fragment av
en inlaga till Stockholms rådstuvurätt, vilken var
undertecknad ej blott av hovurmakaren Jean Fredman själv utan också
av så gott som hela personalen i epistlarna. Ej ens påpekandet
av att aktstycket var daterat år 1775 och således härrörde från
en tidpunkt, då Fredman sedan åtta år vilade i sin grav på
Adolf Fredriks kyrkogård, förmådde övertyga den vredgade
ägaren om att hans klenod var något tvivelaktig till sin
autenticitet. Förmodligen när han ännu hatfulla känslor mot
den trångsynta biblioteksledning, som enständigt vägrade att
falla till föga för hans fordringar.
Bland utländska autografer kunna vi ävenledes spåra ett
ej ringa antal serier, vilkas önskade komplettering tydligen
givit förfalskarna mycket att göra. Någon har samlat dels
trettioåriga krigets fältherrar, dels medlemmar av 1600-talets
tyska furstehus, en annan har intresserat sig för
konstnärsautografer, speciellt holländska, och en tredje har haft be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
