Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Om autografer, autografsamlare och autografförfalskningar. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM AUTOGRAFER OCH AUTOGRAFFÖRFALSKNINGAR 403
Oxenstierna. Grevlig värdighet erhöll rikskanslern emellertid
först efter Brömsebrofreden år 1645, vadan brevet, som även
eljest ser tämligen misstänkt ut, måste vara ett falsarium. I
andra fall visar sig tillverkarens oförmåga i hans bristande
förtrogenhet med gamla tiders gällande kansliskick. Om man
också tillägnat sig en viss färdighet i att imitera en
skrivar estil från 1600-talet så hjälper detta föga, om man icke vet
hur en dåtida akt i sin helhet tog sig ut. En kunglig fullmakt,
utskriven på ett blad, som tydligen utskurits ur en bunden
volym, avslöjar sig därigenom utan vidare som oäkta. Även
vikning och sigillering ha vid autentiska aktstycken ett så
karakteristiskt utseende att en imitatör nästan aldrig lyckas
fullt nå upp till förebilden. Att man ofta finner lack använt
som sigill under den tid då vax var det enda använda
materialet må även påpekas. Genom konstaterandet av ett dylikt
misstag är ju äkthetsfrågan omedelbart avgjord. Dessutom har
ingen modern skrivare någonsin förmått åstadkomma en
skrift, i precision och sirlig elegans jämförlig med den som
presterades av barockens tränade kalligrafer. Skönskriveriet
var på den tiden ej blott ett yrke utan en skön konst, som
skattades synnerligen högt och hade representanter i alla
välordnade kanslier. Till Sverige inkallades genom regeringens
försorg i mitten av 1600-talet från Tyskland en utomordentligt
skicklig skrivmästare vid namn Jeremias Beinstertz, vilken
fick till uppgift att lära ut sin konst till det svenska kansliets
skrivare. Dessutom anmanades han att »låta utsticka några
skrifter på kopparplåtar», d. v. s. att gravera en förskrift,
lämplig att använda, då praktskrifter av ena eller andra slaget
(adelsbrev, traktater o. s. v.) skulle utföras. Omständigheter,
dem vi icke närmare känna till, hindrade visserligen
utförandet av denna plan, trots det att man hunnit så långt att 40 st.
kopparplåtar redan levererats genom kammarkollegii försorg,
men mäster Jeremias egenhändigt utarbetade förlaga finnes
lyckligtvis kvar, och det erbjuder en rik ögonfägnad att betrakta
hans i tusch på pergamentet tecknade bokstäver med deras
blandning av pompös prakt och flytande linjespel. Så högt som han
nådde visserligen blott få av hans elever, men deras
konstfärdighet var trots detta högst betydande, och om man jämför ett
original med en modern förfalskares efterbildning framträder
den oerhörda skillnaden i handlaget redan vid första ögonkastet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
