Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Tyska samhällsreformatorer. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 KARL HILDEBRAND
schuldungs-Institiit), vars verksamhet ej närmare beskrives»
Eäntorna skola sänkas, men ej, som Feder vill, helt bortfalla.
Riksbanken skall övertagas av staten, importen starkt
begränsas och exporten ökas, vilket jn, bara det, ger de styrande ett
svårt problem att lösa. Då räntorna gå ned, skall staten på
annat sätt nppmnntra sparandet (hnr, säges ej).
Vilken betydelse dessa framställningar ha på
opinionsbildningen är svårt att säga. Under ett samtal med förre
riksbankspresident Schacht fann jag, att han för sin del ej brydde
sig mycket om dem. Han hyser en personlig benndran för
Hitler och gav uttryck åt den förmodan, att denne som
regeringschef mera sknlle lyssna till vanlig borgerlig sakkunskap än
till sina vänners tidigare uttalanden. Man får emellertid
betänka, att Strasser står som en stor auktoritet för de inemot
12 miljoner valmän, som röstade nationalsocialistiskt vid
novembervalet, samt att Feder tydligen har en hel hörskara
trogna lärjungar och att hans förkunnelse ej blott meddelats
i bokform utan även i småbroschyrer, vilka utgått i väldiga
upplagor. Det allmänna missnöjet med nu nuvarande
förhållandena skapar en längtan efter något nytt och bereder
marken för omfattande projekt, hur fantastiska de än må vara.
Schacht Jiar för övrigt i en ny liten bok med titeln
»Grund-sätze deutscher Wirtschaftspolitik» framlagt sin uppfattning i
satser, vilka innebära en skarp kritik av de vanliga
nationalsocialistiska lärorna. Han understryker starkt, att
sedelomloppet måste stå i riktigt förhållande till penningomsättningen,
och förklarar, att Tyskland snarare har för stor utelöpande
sedelmängd än motsatsen, i det att penningomsättningen kan
antagas minskad emot år 1928 med Vs eller 2/5, medan den
utelöpande sedelmängden .är större. Han opponerar sig bestämt
emot varje tanke på att betrakta inteckningar, byggnader etc.
som lämplig sedeltäckning, och betonar, att man ej bör förväxla
pengar och kapital: Tyskland har ej brist på pengar utan på
kapital och kapitalet ökas ej genom sedelpressarnas arbete,
utan genom arbete och sparsamhet. Han anmärker på det
otroliga lättsinne, som tidigare tagit sig uttryck i användning av
lånemedel till improduktiva anläggningar. Rent principiellt
motsätter han sig allt för ingripande regleringar, vare sig det
är fråga om arbetslöner eller fastställande av ett visst
maximum för ämbetsmannalöner. Han tror emellertid på nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
