Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Tyska samhällsreformatorer. Av Karl Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 KARL HILDEBRAND
så många av de gamla befattningshavarna. Kan det ej gå på
samma sätt i Tyskland1? Man förstår, hur frestande denna
fråga är, och man konstaterar, att man här har hjälptrupper
till de revolutionära.
Författarens hjälpprogram ökar intrycket av hur svårlöst
frågan är. I anslutning till andra reformatorer påyrkar han
studiernas komplettering med ett års praktiskt arbete: tre
månader i ett studentläger med röjnings- eller
torrläggningsarbete o. d. och sedan nio månder i hantverkslära. Detta år skulle
förläggas omedelbart före högskolestudiernas början och vara
en förutsättning för bedrivande av sådana studier. Efter
framhållande av allehanda fördelar för de unga nödgas författaren
erkänna, att antalet studerande skulle minskas bara det första
året. När man dessutom finner, att ungdomarna skulle
nödtorftigt försörja sig på någon liten förtjänst, inser man
oreali-serbarheten av programmet. Det råder ju överbefolkning även
i industri och hantverk, och de unga inom dessa yrken komma
naturligtvis att med all kraft motsätta sig studenternas
arbetsår och arbetsförtjänst.
Nästa punkt på reformprogrammet innebär, att de redan
anställda, »die Altakademiker», skulle avstå 3 procent av sin lön
för att bereda »die Jungakademiker» ökade
förtjänstmöjligheter. De förra skulle i stället få vart tionde år fritt till
studier eller vila med bibehållen lön, varigenom ett visst antal
befattningar skulle behöva besättas med nytt folk. Staten
skulle bidraga med vissa penningbelopp. Detta fantastiska
förslag behöver knappast kritiseras. Slutligen skulle åtgärder
vidtagas för att åstadkomma en välbehövlig gallring av
studenterna på ett tidigt stadium. Men författaren bygger upp
ett sådant system av invecklade regler, att man känner sig
övertygad om att på det sättet går det ej att ordna saken. Här
visar det sig, som så ofta eljest, hur mycket lättare det är att
påvisa en samhällsfara än att avhjälpa den.
Att man här har en samhällsfara av stora mått kan
nämligen ej betvivlas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
