Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Dagens frågor - Talmansskifte i andra kammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 DAGENS FRÅGOR
lighet över huvud som riksdagsmän, vara eniga om det oriktiga i att så
fast förankra en landshövding i riksdagslivet borta från hövdingedömet,
som ett talmans val numera ostridigt medför. Landshövding Eriksson
skulle med en avsägelse av talmanskapet göra full rättvisa åt sitt
anseende som en ambitiös och ansvarskännande politiker, och han kan med
desto större glädje göra detta som hans handhavande av talmansklubban
med åren förskaffat honom en grundmurad popularitet i hela kammaren
både för skicklighet, urbanitet och opartiskhet.
Med en tradition, som synes ha stabiliserat sig som en grundlagsregel,
ha socialdemokraterna att disponera över den tomma stolen. Då den
nuvarande fördelningsregeln icke tillåter någon auskultering på
vice-talmans-posterna såsom i gamla tider, ha säkerligen socialdemokraterna själva litet
svårt att i förväg säkert bedöma de många aspiranternas kvalifikationer.
Det har hänt förut, att talmansutnämningar slagit mindre väl ut — man
kan ju erinra blott om de allbekanta fallen Mannerskantz och Ryding —,
och icke ens det nuvarande föreningsraseriets förlovade tid borgar för
tillräcklig yrkesvana som ordförande, vilket fallet Tengdahl mest markant
gjort veterligt. Även om den svenske talmannen icke behöver spela någon
vågbrytareroll, ha kraven på hans förmåga av ordningens upprätthållande
stegrats. De ibland förekommande kommunistiska slyngelaktigheterna och
den preliminärt godtagna utvidgningen av talmannens disciplinära
befogenheter ge en aktuell påminnelse om att talmannen icke bär sina
insignier förgäves. Även om den moderna Andra kammaren står högt i
parlamentarisk kultur över exempelvis det gamla bondeståndet, torde dock
ordningen under förhandlingarna ha sjunkit några grader sedan Axel
Swartlings kraftfyllda och respektingivande regim. Och även de, som ge
sitt stora erkännande åt hr Bernhard Erikssons femåriga förvaltning av
talmansfögderiet, se sig nog föranlåtna att inflicka den reservationen, att
hr Erikssons pedagogiska metoder att med lampor behärska den ofta
stojande skolklassen visat sig mindre effektiva, särskilt i jämförelse med
hr Herman Lindqvists kärva och buttra myndighet. Just i skapandet av
bästa förhandlingsordning och största auktoritet åt talmannens ställning
ha de borgerliga partierna oavvisliga intressen att bevaka vid de
förberedande yttrandena över de socialdemokratiska kandidaterna.
När detta skrives, har ingenting utsipprat från regeringspartiets
nominering. Åtskilliga namn ha dock redan figurerat i pressdiskussionen.
Sedan hr Viktor Larsson ställts ur räkningen genom övergången till Första
kammaren och sedan den politiske tusenkonstnären hr Leo befordrats till
statsråd, har kandidaternas flock något begränsats. Av övriga nämnda
torde hr Edvard Johansson ytterligare kunna omedelbart föras innanför
linjen; landsorganisationen torde icke ha sänt honom till riksdagen för
att förstummas, och dessutom har han knappast givit prov på den balans
i yttranden och omdömen, som skulle kvalificera för talmannens grannlaga
kall. Av de övriga träder statsutskottets vice ordförande hr Andersson i
Råstock fråm såsom huvudkandidaten. Redan vid vakansen för fem år
sedan uppgavs det, att högern till den socialdemokratiska ledningen
uttalat den uppfattningen, att Råstock vore lämpligast att remplacera hr
Viktor Larsson. Förvisso torde hans val nu icke möta motstånd, därest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
