Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Dagens frågor - En frondör. Av G. H. - Svensk radikalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en uppgift, paradoxalt nog kanske rentav om han icke säger sanningen, ty
denna måste fram då han skall överbevisas om sitt misstag.
Dock har frondören ännu en uppgift, än viktigare än den förra: att
bringa sina egna till eftertanke. Man är van att icke lyssna till sina
motståndare; det förefaller nästan som om detta vore en av grundsatserna för
våra dagars offentliga diskussion; men lika van är man att lyssna till sina
meningsfränder, för att ur deras ord hämta uppbyggelse och varda än
mera stärkt i tron. Följden blir lätt, att de rättrogne — i affärer, i
politik, i litteratur — vänja sig vid att alltid sätta tron framom vetandet och
kanske inte alls reflektera över sina handlingar, så fort dessa ske
tillsammans med en vänligt skyddande kollektivitet. Och följden blir ofta
okloka handlingar och dåliga resultat — affärsföretagen lida förluster,
partierna lida valnederlag, skribenterna få inga läsare. Efter sådana
motgångar ropas det på ytterligare sammanhållning. Men i själva verket är
felet det motsatta. Sammanhållning är en oundgänglig nödvändighet i det
praktiska arbetet; men i den diskussion, som måste föregå varje enskild
detalj i detta, och som ofta måste vara offentlig, där skola de skilda
meningarna bryta sig, och detta just mellan dem, som i de grundläggande
avseendena ha en så likartad inställning, att de verkligen ha
förutsättningar att göra sig förstådda av varandra.
Ett framträdande sådant som Björkmans väcker kanske icke så stort
uppseende. Kritiken är icke ens hos honom tillräckligt direkt för att
framtvinga bemötanden; och delvis grundar den sig förmodligen på
otillräcklig sakkunskap. Men det ligger i hans ärliga vilja till positiv,
uppbyggande, men därför icke mindre svidande kritik något av det i våra
dagars publicistik mest nödvändiga och mest sällsynta, nämligen den
självständighet som icke grundar sig på originalitetsjäkt utan på ett verkligt
intresse för det han kritiserar och önskan att bortarbeta dess skadliga
utväxter. Ett sådant fronderi kan väl väcka ovilja i första ögonblicket, men
det är i själva verket enbart av godo, ty det bidrar till den allmänna
renligheten och hygienen. Det är nödvändigt att hålla ihop; men man skall
fördenskull icke vara berövad rätten att kritisera; och framför allt skall
man veta varför man håller ihop.
G. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
