Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 16 dec. 1932 - Dagens frågor - Hitlers andra chans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formen i breven till Meissner är icke bekant. I alla händelser är det den
som med sitt namn undertecknat dem som får uppbära äran eller
smäleken därav. Någon ära kan det dock knappast bli tal om. Hitler gör sig
tydligen bättre, när han från propagandaretorikens podium får trumpeta
till massorna. Hans i brevväxlingen röjda dialektiska svaghet framträdde
längre fram under krisen som vankelmod och obeslutsamhet, när han
kastades som en vante mellan sina underledares olika tycken, mellan
Strassers och Fricks mera moderata benägenhet för ett modus vivendi med
Schleicher och Görings och Göbbels mera karska och självrådiga linje.
För hans personliga prestige synes hans andra uppträdande som
kanslerskandidat ha varit mer avslöjande än det första i höstas. Huruvida
anbudet återkommer för tredje gången återstår att se. Ännu är det för
tidigt att draga några slutsatser av nationalsocialisternas nedgång vid
upprepade lokala val de senaste veckorna, Men omöjligt är icke, att
förtrollningen kring hans person är bruten. Hitlers förslag till Hindenburg
vittnar om en stark underskattning av presidentens såväl omdömesförmåga
som följdriktighet. Kanske inbillade självkänslan den nationalsocialistiske
ledaren, att Hindenburg icke för andra gången skulle våga stöta bort
ledaren för många miljoner tyskar, för en rörelse som på sistone uppvisat
de högsta röstsiffrorna. Men liksom i augusti räknade han fel. Budet
gick ifrån honom. Och vad han icke fick göra, det uppdrogs åt general
von Schleicher.
Denne har länge tippats som den kommande mannen. Om han själv så
gärna gått med på att just nu komma fram i teten är osäkert.
Tidpunkten är ju icke precis den gynnsammaste, om man önskar göra en positiv
insats. Men å andra sidan har Schleicher betydligt större förutsättningar
att lyckas än de flesta, därför att han under de gångna åren förstått att
knyta personliga förbindelser åt de mest skilda håll. Vad som hittills
ryktats om hans planer vittnar också om en klok begränsning av
arbetsuppgifterna till de mest trängande behoven. Papenregeringens vidlyftiga
författningspolitiska projekt skjutas sålunda åt sidan. Den härför ivrigt
verksamme inrikesministern von Gayl, som lyckats förvärva de sydtyska
delstatsregeringarnas hjärtliga misstroende, tillhör inte längre regeringen.
Av symptomatisk innebörd är också arbetsministeriets överlämnande åt
d:r Syrup, hittillsvarande chef för riksanstalten för arbetsförmedling och
arbetslöshetsförsäkring, vilken gäller för att ha sinne och intresse för
sociala framsteg och därför kan tänkas förmedla samförstånd mellan
regeringen och socialdemokratin. Debuten i riksdagen har varit gynnsam,
såtillvida som även nationalsocialisterna beslutat sig för uppskov med
oppositionens iscensättning. Om detta beror på att Schleicher genom några
hemliga kanaler förmår påverka de officiellt skarpt oppositionella
nazisterna är ovisst. Utan betydelse har det säkerligen icke varit att en schism
ägt rum inom den nazistiska ledningen mellan de båda nyssnämnda
riktningarna. Det tager alltid någon tid, innan partiets taktik ånyo fixeras.
Strassers trädande ur funktion synes ju närmast tyda på att den radikala
flygeln fått övertaget. För Schleicher betyder detta närmast, att hans
utsikter att draga in nazisterna i praktiskt samarbete med regeringen och
andra partier icke undergått någon ljusning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
