Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Folket och försvaret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FOLKET
OCH FÖRSVARET
SVENSKARNA äro ett fredsälskande folk, som trots sina
utpräglade soldatanlag städse varit mera benäget att odla sin teg än
att draga i fält. Synkretsen hos gemene man var länge begränsad,
man visste föga om utrikespolitiska förhållanden och man fattade
trögt behovet av effektiva försvarsmedel. Främst myndigheter och
ledande män hade att sörja för att en fast och ändamålsenlig
försvarsorganisation fanns att tillgå, när den svenska riksstaten
under 1500- och 1600-talen uppbyggdes och konsoliderades. Men när
verklig fara var för handen, när de nationella värdena stodo på
spel, tvekade folket ej att bringa de största offer och lämna staten
ett samfällt stöd.
Efter förlusten av Finland år 1809 spåras en bestämd
avmattning av det allmänna försvarsintresset. Det utrikespolitiska
trycket förnams endast sporadiskt, och det svenska folket upphörde
efter hand att sätta händelserna utanför våra gränser i samband
med våra egna försvarsproblem. Man vande sig att betrakta
landets fortbestånd som en självklar sak och man sparade sina krafter
åt partiväsendet och partiorganisationerna. Denna avtrubbning av
ansvarskänslan gentemot staten kom framför allt till synes vid
behandlingen av försvarsproblemet. Den obestridda
förstahandsplats, som omsorgen om riksförsvaret förut intagit, uppläts åt andra
frågor, som mera påtagligt fångade partiernas intresse. En
naturlig följd härav blev, att försvarsfrågan kom att bliva en i
övervägande grad inrikespolitisk fråga. De militära hänsyn, som
tidigare i hög grad varit bestämmande för försvaret, skötos samtidigt
allt mer i bakgrunden.
I den mån under 1800-talets lopp vår nu rådande partigruppering
framväxte, blev det allt mera klart, att intresset för rikets
försvarsproblem hade sitt främsta stöd hos de konservativa partierna,
under det att stora grupper bland de radikala ofta ställde sig
likgiltiga eller direkt fientliga till försvarets angelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0010.html
