Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Borglighetens ansvar. Av Ivar Anderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan mot de diktaturanspråk, som alltmera ohöljt framträtt inom
den politiska partiriktning, som fordrar ensamrätt att föra
arbetareklassens talan. En socialdemokratisk majoritetsregering blir
förr eller senare en klassdiktatur, och den kan särskilt i dessa
tider i vissa situationer bli ett incitament till utomparlamentariska
oppositionsrörelser, som rikta sig mot den demokratiska
samhällsordningen. Risken härför blir större i samman mån som bristen
på en fast och enhetlig borgerlig politik framkallar en känsla av
att intet alternativ finnes inom den nuvarande författningens ram
till en sådan klassdiktatur.
Det gäller för varje parti, som vill leva och göra sina åsikter
gällande, att utforma ett klart handlingsprogram, men det gäller
nu dessutom för alla borgerliga partier att på ett sådant sätt
samordna sin politik, att den kan utgöra ett alternativ till ett
socialistiskt majoritetsstyre. Detta är den enkla, men allvarliga
innebörden i kravet på borgerlig samverkan. Ordet »borgerlig
samling» låter i mångas öron illa, och orsaken härtill är väl närmast
den, att det alltför flitigt brukats som tillhygge i den partipolitiska
debatten. Men rätt ofta förhåller det sig nog också så, att den
vrångbild av den borgerliga samverkans innebörd och syfte, som
utmyntats av socialdemokraterna, gjort många borgerliga
betänksamma inför kravet på en gemensam borgerlig front. Här få dock
icke orden skymma bort realiteterna.
Visserligen bjuder det emot, att tala om en borgerlig lösning av
försvarsfrågan, en hela nationens livsfråga. Men om man har
klart för sig, att det socialdemokratiska partiet åtminstone för
närvarande icke kan förmås att medverka till ett försvarsbeslut,
som ger tillnärmelsevis den effektivitet, som
försvarskommissionens utredningar visat vara erforderlig, då är det realpolitik och
alls inte någon partispekulation att i det nationella försvarets
intresse förorda en borgerlig samling i denna fråga. På den
ekonomiska politikens, jordbrukspolitikens och skattepolitikens områden
möter en hel rad av frågor, där goda förutsättningar för en
borgerlig samverkan finnas och där ett gemensamt borgerligt
handlingsprogram jämförelsevis lätt kan utformas. Icke minst
betydelsefull vore en sådan samverkan för lösningen av de stora
lagstiftningsfrågor, som gälla regleringen av organisationsväsendet och
arbetsfredens tryggande. Dessa frågor böra såvitt möjligt aldrig
lösas mot arbetareklassen men få icke heller avgöras i en ensidig
klasspolitiks tecken. Varken principiella eller praktiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
