Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Samhället och vetenskapen. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsättningsvis fullfölja sin framställning »sine ira et studio»; eller
såsom professor Tingsten uttrycker saken: »Det synes härvid
angeläget att betona, att medvetenheten om en ofrånkomlig
subjektivism icke — såsom stundom sker — får begagnas som ett
försvar för bristande vilja till sanning, till klarhet och
fullständighet.» Försyndelser häremot kunna lätt förvandla en politiskt
intresserad och verksam vetenskapsman till en yrkespolitiker med
vetenskapen som levebröd eller språngbräde till politisk
ryktbarhet.
Att upprätthålla kravet på boskillnad mellan vetenskaplig och
politisk verksamhet är emellertid så mycket svårare, som
gränserna mellan olika vetenskapsområden hålla på att allt mera
utsuddas. En statsvetenskapsman måste, om hans studier i
författningslivet skola kunna bli fruktbärande, ha en viss kännedom om
de ekonomiska och sociala krafter, vilka röra sig inom
författningens ram, liksom i viss utsträckning också om de psykologiska
förutsättningar, som varit bestämmande för de enskilda handlande
personernas verksamhet. Nationalekonomen får icke glömma, att
de ekonomiska förhållandena blott äro en sida av mänsklighetens
livsvillkor. Och både sociologer och ekonomer, både
statskunskapare och psykologer måste hålla i minnet, att ett studium av
samtida förhållanden är möjligt endast mot historisk bakgrund.
Samhällsforskarnas berättigade strävan att draga allmänhetens
intresse till sig och deras behov av beröring med den sociala
verkligheten torde innebära tillräckliga garantier mot att statskunskap
och ekonomi förvandlas till övervägande historiska vetenskaper.
Åtminstone just nu föreligger det nog större risk för att överdrivet
aktualitetsjäkt skall kunna förleda nybörjare på dessa områden
till ett ytligt ohistoriskt betraktelsesätt. Överhuvud taget är det
säkerligen riktigt — som professor Myrdal framhåller — att
specialistkunskap inom samhällsvetenskaperna numera är av långt
mindre värde än förr. Och ju större områden varje forskare
tvingas att spänna över, desto svårare blir det för honom att hålla
politiken ute: säkra detaljkunskaper utgöra i allmänhet en viss
hämsko på tendentiösa problemförenklingar. Just därför är det
emellertid allt skäl för den, som skall ägna sig åt ett
vetenskapligt studium av de moderna samhällsproblemen, att åtminstone till
en början söka vinna förankring i grundliga detaljforskningar på
något visst område. Fråga är väl också, om icke just de sociala
vetenskapernas historiska partier då lämna det bästa arbetsfältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
