Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Samhället och vetenskapen. Av Gunnar Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tappar intresset för vetenskapligt arbete, att han försummar sin
forskning och undervisning för exempelvis fakultetsintriger eller också,
som man säger, helt enkelt »ingår i den eviga vilan».
Och vidare: rätten att yttra en egen mening i vetenskapliga
frågor måste i ett fritt land vara oberoende icke blott av ålder och
politisk mantalsskrivningsort utan även av yrke. Den får icke
vara ett skråprivilegium för dem som förvärvat vissa akademiska
lärdomsgrader, ej heller får det faktum att en person är filosofie
doktor, docent eller professor ensamt fattas såsom någon garanti
för värdet av hans påståenden. Det tvång, som här kan utövas, är
icke av statlig eller samhällelig natur. Men det är obestridligt,
att de officiella akademikerna under olyckliga omständigheter
kunna uppresa allvarliga hinder gentemot värdefulla nyheter i
vetenskapens värld, liksom att övertron på akademiska titlar i
många fall gjort den svenska allmänheten till ett lätt byte för
utländska charlataner.
Vetenskapens frihet är ett av de största värden, som våra dagars
Sverige vetat att rädda från gångna tider. Men här liksom på så
många andra områden gäller, att en upprensning med det
självsvåld, som vuxit upp i frihetssystemets hägn, är ett av de bästa
medlen att bevara oss för den olycka, som likriktningen skulle
innebära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
