- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
55

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagens frågor

dena; uppenbarligen finns det en viss anledning- till misstro
härutinnan. Därest bakom sanktionsinskridandet skulle dölja sig’ ledande
staters politiska bisyften och därest de inånga fraserna om rätt och
fred skulle avslöja sig som dimbildning, har Sverige plikt att höja
sin röst till protest. Om det pompösa sanktionsskådespelet skulle
upplösa sig i en kompromissens fars, där makt går före rätt och den
fördragsbrytande belönas med land, måste detta i grunden
diskreditera folkförbundet som den internationella rättsordningens garant
och på allvar framtvinga omprövning av vårt kvarstående i
förbundet.

Det är ännu för tidigt att bedöma, om dylika farhågor komma att
besannas. Men det måste redan nu sägas ifrån, att Sveriges uppgift
i det internationella fredsarbetet ej är att bilda staffage i ett
stormakternas gyckelspel. Sveriges mission i Genève har varit och måste
vara att göra en insats som företrädare för småstaternas av
egen-intressen mera obundna rättsmedvetande. Det hade varit att svika
denna mission, om Sverige under föreliggande omständigheter ej
gjort sin positiva fredsinsats, men det vore också att svika samma
mission att en framtida gång upprepa denna insats, ifall
sanktionerna mot Italien skulle utmynna i ett sanktionerande av våldet.

[-Krigshändelserna.-]

{+Krigshän-
delserna.+}

Enligt ett meddelande från abessinska regeringen till
Nationernas förbunds råd framryckte den 2 oktober
italienska trupper från södra delen av Erytrea in på abessinskt territorium.
På kvällen samma dag anbefalldes allmän mobilisering i Abessinien.
Ungefär samtidigt ägde en tidigare anbefalld försöksmobilisering av
det fascistiska partiet i Italien rum. Inför de ungefär 20 millioner
medborgare, som denna dag samlats på olika platser i Italien, lät
Mussolini därvid förkunna, att Italien, vars offer under världskriget
dock uppgått till 670,000 man döda och 400,000 krymplingar, ännu ej
erhållit några av de kolonialområden, som dess bundsförvanter utlovat
i fredstraktaterna. Italien hade nu haft tålamod med Abessinien i 40
år och väntat på uppfyllandet av fredstraktaternas utfästelser i 15 år.
Mussolini trodde icke, att Frankrike skulle ansluta sig till sanktioner
mot Italien, icke heller att det brittiska folket ville föra hela Europa
till en katastrof endast för att försvara ett barbarfolk.

De under italienskt befäl i Ostafrika stående trupperna torde vid
denna tidpunkt ha uppgått till omkring 270,000 man, varav omkring
45,000 man infödda trupper och 30,000 man arbetsmanskap. Av de 18
infanteridivisioner, som inalles mobiliserats, stodo 2 i Tripolis och
Cyrenaika, 2 voro under transport till Ostafrika; av de återstående
befunno sig 9 på nordfronten i Erytrea, 1 på ostfronten i södra
Erytrea och 3 på sydfronten i Somaliområdet. Styrkorna på de
nyssnämnda fronterna uppgingo till respektive 180,000, 15,000 och 75,000
man. Flygstridskrafterna omfattade ungefär 300 plan på nordfronten
och 100 på sydfronten. Överbefälet i Ostafrika fördes av f. d. kolonial-

55

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jul 4 09:09:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svtidskr/1936/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free