Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hotet mot kommunernas självstyrelse. Av Martin Skoglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hotet mot kommunernas självstyrelse
spetsa saken så, att nnderstödstagarandan smittat även
kommunalmännen. Den socialdemokratiska regeringens stora
kristidsplan åsyftade att mobilisera både statens och kommunernas
resurser. Med lock och pock skulle kommunerna förmås att
igångsätta olika löretag. I många olika former bjödos de subventioner
— statskommunala arbeten, kommunala beredskapsarbeten, lån
o. s. v. Fördelningen av håvorna, framför allt beträffande
kommunala beredskapsarbeten, måste bli ganska godtycklig. Den,
som hade det svårast, skulle ha först. Alltså gällde det att vid
kappspringningen efter pengarna se så behövande ut som möjligt.
Våra kommunala styrelser och nämnder ha visat en otrolig
förmåga i att kunna prestera skäl för, varför just de skulle bli
ihåg-komna. Ansvarskänslan — den största tillgången i det
kommunala livet — avtrubbas och spolieras vid en sådan tävlan. I detta
ser jag en stor och verklig fara för vår kommunala självstyrelse.
Kommunmedlemmarnas förhållande till den egna kommunen
förtjänar också uppmärksamhet. I stor utsträckning råder tyvärr
den uppfattningen, att man skall utnyttja kommunen och
framför allt dess sociala välfärdsinstitutioner så långt som möjligt.
De radikala partierna ha stor skuld i detta genom sitt ideliga tal
om samhällets skyldigheter. Beträffande viljan att redligt lämna
sitt bidrag till utgifterna är det nog bäst att icke tala om
partigränser.
På de kommunala förtroendemännen beror i hög grad en
kommuns sunda utveckling. Ju mer inom en kommun antalet av dem
stiger, vilka i ett eller annat avseende få hjälp av samhället, desto
svårare blir det att få de av politiska meningsriktningar insatta
kommunala förtroendemännen att våga intaga en självständig
hållning. Det är en annan av självstyrelsens svagheter.
Härvidlag är det dock viktigt att ej måla för svart eller uttala
några allmängiltiga förkastelsedomar. Framför allt de nazistiska
och kommunistiska högtalarna ha slungat ut de förfärligaste
skildringar, som kunde komma en att tro att våra kommunala
förtroendemän så gott som allesammans vore fähundar och
skojare. Intet kan vara mera felaktigt. Visserligen finns det tyvärr
åtskilliga, som äro olämpliga eller kanske inte dra sig för att
utnyttja sin förtroendeställning för att nå egna fördelar. Men
det stora flertalet utgör hederliga och präktiga människor med
en uppriktig önskan att tjäna samhället. När man sett dessa
personer, som under ekonomiska uppoffringar och personliga an-
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
