Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Vart går du, Europas ungdom? Av Viggo Loos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
självständigheten i åsikter och valet av politiska program och
åskådningar lämnas oantastade. Det hör också till de
demokratiska uppfostringsidéerna att finna områden, inför vilka politiken
gör halt och som icke anses vara av politisk natur.
Det demokratiska uppfostringsidealet i mera modern mening
går tillbaka till Jean Jacques Rousseau och hans pedagogiska
roman »Emile». Hans program var tidsbundet och bestämt av
hans eget förhållande till de rådande samhällsinstitutionerna.
Men hans tro på människonaturens ursprungliga godhet och några
av hans pedagogiska idéer lia verkat befruktande på
uppfattningen av dessa förhållanden. Rousseaus lära är, säger Höffding,
»ett ideal, som vi hänvisas till så snart vi äga hoppet att se livet
utvecklas friare och mera harmoniskt och det är en måttstock,
som lägges till grund för varje pedagogisk och social reform».
(Rousseau und seine Philosophie.)
I Tyskland och Italien stå sådana uppfostringsideal lågt i kurs.
Vad som skiljer idéerna från demokratiernas är främst det stora
politiska inflytande, som uppfostran underkastas. Man kan icke
likställa intentionerna i båda länderna, de äro utformade i
överensstämmelse med de olika ideologierna och folkkynnena. Men
gemensamt är att politiska synpunkter anläggas. Uppfostran blir
en fråga om att trygga »återväxten», att utbilda en generation,
som skall fullfölja och fullända revolutionerna. Detta har också
sin grund i att båda regimerna äro medvetna om en historisk
mission. Adolf Hitler drömmer om ett tusenårigt rike på blodets
och rasens grund, ett återställande av tyskheten för all framtid.
Det är då naturligt att frågan om uppfostran kommer i
förgrunden. Nazistaten är i hög grad en »Erziehungstaat», som med hjälp
av partipropaganda, press, radio och skola verkar för sina idéer.
Hitler har formulerat ståndpunkten i följande sats: »Det
väsentliga i en revolution är icke uppnåendet av makten utan uppfostran
av människor.» Medborgarna skola »likriktas» i revolutionens
anda. Det gäller naturligtvis icke minst ungdomen. Man har
överhuvud taget ett starkt intryck av att den tyska ungdomen
står i händelsernas centrum. Hitler har vid flera tillfällen
understrukit detta förhållande. »Ni är det kommande folket och på er
vilar fulländningen av det, som vi kämpa för», utropade han i
sitt tal till ungdomen i Potsdam 1932 och vid partidagen i
Nürnberg 1934 heter det: »Allt vad vi fordra av framtidens Tyskland
begära vi av er.» Tyskland bygger sitt hopp på den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
