Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk prosa 1935. Av Elof Ehnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
och en, som vill tränga under ytan av hans förbryllande och
förtrollande författarskap. Det är f. ö. en så strålande kvickhet, en så
fruktbringande genialitet i Hj. Bergmans här publicerade föredrag
över skilda konstnärliga frågor, att boken kan räknas till en av de
allra intressantaste och mest underhållande imder året.
Som förut antytts ha så gott som alla 1935 års romaner mer eller
mindre direkt, mer eller mindre avsiktligt tagit intryck av tidens
ivrigt diskuterade psykologiska problem. Människoskildringen har
blivit det över allt annat dominerande i vår prosalitteratur. Hos
ingen framträder lärospånen så tydligt som hos debutanten Birgit
Lange. Hennes Ringmuren är blott till det yttre en roman i
Buddenbrock» stil — en berättelse om ett handelshus i en handels- och
sjöfartsstad. Till hela sin inre karaktär är den en psykologisk studie
i Freuds skola — själva titeln är ju en typisk freudiansk symbol.
Det händer mycket litet i Ringmuren, vilket bidrager till att
skildringen inte löper så lätt. Allt är koncentrerat till den själsliga
analysen, som är oblidkeligt illusionsfri, metodiskt dissekerande,
koncentrerad till det understa lagret i själslivet. Den kan ibland förefalla
litet för metodisk i sitt ständigt varierade schema över de psykiska
avlagringar na: vad man säger, vad man tänker under det man säger,
vad man egentligen skyler över genom det man sålunda tänker. Men
Birgit Lange når fram till en förbluffande rikedom genom denna
analys. Hon inte bara avslöjar förljugna och förfrusna karaktärer,
hon skonar inte heller skenbart lyckliga och harmoniska människor,
överallt visar hon på det komplicerade i människonaturen. Hon kan
vara obarmhärtig, t. ex. i porträttet av modeprästen med den tjusiga
smörtenoren och den hänförda dampubliken, men hon kan också klokt
och vackert skildra det befriande och förlösande i den tappra
osjälviskheten. Med Ringmuren har Birgit Lange visat sig vara inte bara
den främsta författarinnan i sin vittra stad utan också den främsta
svenska debutanten under året.
Analysen av ett själsliv dominerar helt och hållet även i Harry
Blombergs roman Det brinner i snön, som behandlar den religiösa
omvändelsens psykologiska problem. Lars Lundius har övergivit sin
vetenskapliga karriär och utan inre tvång blivit präst. I den
lappmarksförsamling, dit han kommit, härskar hedendom och barbari.
Steg för steg drivs Lundius fram till omvändelse, till allt
hänsynslösare motstånd mot alla världsliga, samhälleliga och till slut även
kyrkliga band men samtidigt också till hänsynslös underkastelse
under den allt krävande och allt förlåtande makt, vars tjänare han först
endast varit till skenet. Det är friskhet, must och kraft över denna
skildring — en sorts själslig friluftsskildring — men också mycken
kunskap, inre upplevelse och fin lyhördhet i framställningen av det
invecklade religionspsykologiska problem förf. tagit upp till
behand-lin. Man kan diskutera, om jagformen varit den lämpligaste för
denna analys. Den stämmer inte alltid överens med huvudpersonens
karaktär. Det är vidare uppenbart, att Blombergs roman är
inspirerad av læstadianismen. Lars Lundius är gestaltad efter Lars Levi
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
