- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
123

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk prosa 1935. Av Elof Ehnmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Swift. Lagerkvist saknar ingalunda satirisk begåvning, inte heller
den indignation, varav inspirationen i detta fall måste väckas, men
den riktiga kraften och konsekvensen mäktar han ändå inte prestera.
Han är på något sätt alldeles för sorgsen innerst inne. Mera äkta
verka några lyriska prosastycken med typiskt lagerkvistska,
eskatologiska stämningar. Ett par symboliska bidrag äro svårtydda och
dunkla; de ha emellertid blivit mycket berömda, om än icke
förklarade av kritiken.

Till novellisternas rad sällar sig också vår ende internationelle
äventyrsförfattare Frank Heller med samlingen Herr Collins alibi,
vilken utan att höra till alptopparna i hans produktion är mycket
karakteristisk för sin författares kulturella, på världsvana, beresthet
och beläsenhet grundade spiritualitet. Frank Heller är lingvist och
han känner sina klassiker. Charmen i hans stilkonst beror ju i hög
grad på fruktbara studier i följetongsöversättningarnas språkfel.
Och liksom Frank Heller en gång skrivit en roman med Odysseens
strofer ringande i öronen och en annan med Tusen och en natts
yppigt blommande bildspråk i minnet, så presenterar han denna gång
en novell om farfar Collin, notarie i Röda Rummets klassiska
svenska ämbetsverk. Frank Heller har en säregen förmåga att vara
underhållande för alla men alldeles särskilt underhållande för dem,
som ännu inte glömt de gamla klassikerna. Det är inte alla
äventyrsförfattare, som på detta sätt skänka belöning åt dygden.

Den kortaste prosaformen, skissen, historietten, kåseriet
representeras dels av Sven Barthel, som i två små volymer, Kust och Ö, givit
en rad träffsäkra, ofta rent måleriska, sakligt lyriska skildringar
från skärgården och dess vardagsliv, dels av Hasse Z., den främste
efter Hj. Söderberg inom den korta, personligt stämda historietten,
och den främste utan konkurrens inom kåseriet. I den sista
samlingen, Lyckans Land, är tyvärr det rent novellistiska inslaget
mycket sparsamt men innehållet är annars rikt och skiftande. Hasse
Z:s konst är mycket personlig men allt annat än enformig. Han
föraktar inte ordleken, han kan fortfarande skriva i de gamla
humoreskernas anda — alla sätt äro bra utom de tråkiga — han har ett
utomordentligt sinne för repliken, särskilt slutrepliken, han kan
turnera en anekdot som ingen annan och han kan vara allvarlig
utan risk att bli missuppfattad. Hans varma och rika humor
representerar en livsform av äkta humanitet. Den ger honom bland annat
en fri överblick över tingen. Hasse Z. har en välgörande förmåga
att skildra det gamla goda i den förlöjligade oscariska tidsåldern
och att avslöja det löjliga i den allvarligt självmedvetna nutiden.
Han kan också konsten att belysa och skildra en människa med hjälp
blott av ett fång anekdoter. Kanske Hasse Z. rent av når allra högst,
när han får skildra människor, som han sätter värde på, goda, glada
och sunda människor. Hans samling världsvisa dagskåserier är ett
ganska värdefullt supplement för dem som med prosalitteraturen
som ledning söka fånga de verkliga dragen i 1935 års anlete.

Elof Ehnmark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free