- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
127

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 januari 1936 - Kring ett engelskt utrikesministerskifte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagens frågor

toriella förvärv, redan de avsevärt mer än den ärorika italienska
armén med alla den moderna teknikens hjälpmedel ännu i dag efter
tre månaders fälttåg lyckats vinna, kom att hela den södra
fjärdedelen av Abessinien skulle, visserligen formellt under negus’
suveränitet, öppnas för civilisationen under ett italienskt bolags egid. Då
emellertid rena erövringar ej kunde tillåtas, skulle saken få form av
ett kristligt byte. Abessiniens lott skulle bliva en diminutiv korridor
till den lilla hamnen Assab vid Röda havet, där, som en fransk
indiskretion klargjorde, till yttermera visso ingen järnväg finge
byggas. Ur engelsk synpunkt kunde inregistreras, att en icke
önskvärd förbindelse mellan Eritrea och Italienska Somaliland avstyrts
och att Nilreservoaren i Tanasjön ej hotats.

Till detta rätt överraskande utslag av de 1918—1919 lancerade
rätt-färdighetsprinciperna förmåddes det brittiska kabinettet om ock
under åtskilligt knot från vissa ministrars sida att giva sitt bifall som
ett offer å lojalitetens altare åt den frånvarande kollegan. Det
förefaller, som om ett mystiskt avbrott i telefonförbindelserna mellan
London och Paris — för vilket väl i så fall vederbörande franske
departementschef ej stått alldeles främmande — härvid spelat en viss
roll. Londonregeringen instruerade till och med sin minister i
Addis Abeba att kraftigt bearbeta negus för att genomdriva
förslagets antagande.

Emellertid visade det sig, att Baldwin missförstått stämningen i
England på ett sätt, som är hart närt obegripligt så kort efter
novembervalen. Hoare—Lavalplanen väckte en storm av förbittring,
som ej inskränkte sig till Genèvesvärmande liberaler och
arbetar-partister och de marxistiska kretsar, vilka av bat mot fascisterna
ej tvekade att se ett hårt nedrustat England i envig med Italien.
Begeringens valpropaganda i den kollektiva säkerhetens tecken hade
tagits på allvar även bland de breda massorna av högerväljare. I
ultraimperialistiska kretsar utan spår av intresse för folkförbundet
uppfattades åter planen som en reträtt och en nationell
förödmjukelse. Parlamentsledamöterna bombarderades med brev av
ursinniga eller bestörta väljare, och inom pressen kunde Baldwin utom
de Beaverbrookska och Rothermereska organen, vilkas inflytande på
intet sätt motsvarar deras spridning, knappast finna annat stöd än
Garvins numera starkt tyskfientliga Observer. I spetsen för
oppositionen trädde »Times» och Sir Austen Chamberlain, högerns »grand
old man». Samtidigt underlät Mussolini med obegriplig kortsynthet
att söka skapa ett fait accompli genom att genast acceptera
förslaget. Han utlät sig i stället offentligen på ett sätt, som var ägnat
att göra sämsta möjliga intryck i London.

Inför opinionsstormen — Times’ påpekande om »kamelstigen» till
Assab var särskilt verkningsfullt — såg Baldwin sig nödgad till en
allt annat än värdig kovändning. Folkförbundsministern Edén, som
inom kabinettet varit en av planens främsta motståndare, sändes att
i Genève uppmuntra de mindre rådsmakterna till dess förkastande.
Och då Hoare återkom, visade det sig, att hans åsikter ej längre

127

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free