Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 15 januari 1936 - En märklig omvändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagens frågor
visat utan återgår blott på en osäker uppgift hos Klemming) är ur
litterär synpunkt mycket svagt och överfyllt av litterära klichéer.
Strindberg erkänner också helt öppenhjärtigt att »det är en stundom
mindre god sakförare proletariatet fått i den överspände poeten».
Vad som emellertid kommit Strindberg att fästa sig vid arbetet är
att han betraktar det som ett låt vara omedvetet inlägg i
klasskampen. Det är för honom ett dokument i proletariatets strid mot den
ekonomiskt övermäktiga bourgeoisien, ehuru han medger att »bakom
dramat ligger tidens borgerliga sentimentalitet»; en väsentlig
förbättring av förhållandena på arbetsmarknaden väntar författaren
sålunda ej av arbetarna själva utan av regentens nåd och rättvisa.
Enboms drama ger emellertid ej mera än upptakten till
Strindbergs arbete. Dess väsentliga innehåll är en social- och kulturhistorisk
undersökning av den verklighetsbakgrund, mot vilken den enbomska
skildringen avtecknar sig. Författaren har här utnyttjat det
befintliga materialet till en i många hänseenden intressant bild av de
svenska städernas arbetarförhållanden, gesäll- och
lärlingsorganisationerna, lönefrågorna, prisbildningen m. m. Intet i denna
undersökning företer emellertid i metodiskt hänseende några väsentligare
avvikelser från tidigare hos oss framlagda studier av liknande art,
bortsett allenast från att en del uttryck och vändningar
övertagits från den traditionella marxistiska terminologien. Något
annat är ju icke heller att vänta, då som bekant den svenska
litteraturhistoriska forskningen av gammalt varit inställd på att uppvisa
sammanhanget mellan litteraturen i dess olika former och de allmänt
rådande kulturförhållandena. Redan Klemming och Eichhorn gjorde
därvid början; i fortsättningen är det ju tillräckligt att erinra om
namnet Henrik Scbück.
Strindbergs arbete skulle väl därför trots dess avgjorda förtjänster
knappast ha framkallat någon mera vittgående uppmärksamhet än
den som plägar komma fackliga specialundersökningar till del om
det ej hälsats med den mest överströmmande entusiasm från ett
tämligen oväntat håll, nämligen från professor Fredrik Böök. I en
artikel, publicerad i Svenska Dagbladet den 8 november, hyllar ban
i hänförda ordalag Strindberg som en banbrytare i avseende på den
historiska metoden och betecknar hans bok som ett varsel om en
helt ny epok i vår litteraturforskning. Det är framför allt
författarens sociologiska inställning och närmare bestämt hans anknytning
till det marxistiska betraktelsesättet som han finner löftesrikt och
hoppgivande. I samband härmed avger professor Böök en personlig
deklaration om sin nuvarande historisk-filosofiska uppfattning, som
väl får anses ganska märkvärdig. »Varje förändring i andens värld»,
skriver han, »är oupplösligt förknippad med
produktionsförhållandena och omvänt måste komma till uttryck i
produktionsförhållandena. Allt annat är rotlöst och vissnar bort; själva de eviga idéerna
måste suga sin näring ur den materiella samhällsmyllan.» Och om
man måhända här skulle finna en viss svårighet att till varandra
anpassa tvenne så heterogena storhetsgrupper som de eviga idéerna,
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
