Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Tryckfrihet och utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryckfrihet och utrikespolitik
avtågade, bragtes honom den 24 jan. i en ledare, undertecknad Ivan
Pauli, följande avskedssalut: »Måtte vi slippa få se honom dyka
upp igen!» Finns det något verkligt behov av att ett
»regeringsorgan» skall så oförblommerat lägga sina antipatier i dagen mot
en statsman, som helt visst kan »dyka upp igen» och som till
äventyrs skulle kunna visa sig minnesgod? När den engelske konungen
dog, skrev Bes ett gravkväde, vars plumphet redan påtalats i
pressen men varur ett extrakt bör komplettera samlingen:
»Den lungsjuke textilarbetaren i Manchester torkar en tår ur ögat
när han erfar att the King slutat sitt långa och för nationen så
betydelsefulla liv — hans hustru gråter och hans hungriga och illa klädda
barn bevittna förskrämda sina föräldrars sorg ––»
»Godhet, klokhet och vishet voro hans ledstjärnor. På sina många
lediga stunder samlade han frimärken och spelade golf. I båda dessa
färdigheter — väl lämpade för konstitutionella engelska konungar —
vann han mästerskap.–-—
Därför sörjes han uppriktigt i hela det väldiga imperiet. Under flera
veckor framåt kan den indiske muhammedanen skymfa den indiske
brahmanens heliga ko utan att riskera efterräkningar, ty båda äro
upptagna av sorgen över kejsarens bortgång. Deras gemensamma
Gud har gått till sin himmel. Han var en god Fader även för
Indien — –-»
Man har svårt att föreställa sig något, som sagts i olämpligare
ögonblick; förvisso skulle det ha känts som ett stygn i hjärtat på
engelska arbetare i deras traditionsmättade vördnad för
monarkien, därest det kommit under deras ögon.
Tidigare har man alltid vant sig vid att Soc.-Dem. hyst ett djupt
rotat agg till den unga finska staten, detta som en reminiscens av
våra socialdemokraters partitagande under finska frihetskampen
1918. Nu när Soc.-Dem. bort ha hunnit växa in i kläderna som
regeringsspråkrör och än mer sedan vår regering framträtt som varm
anhängare av Finlands närmande till de skandinaviska staterna,
hade man kunnat vänta, att det gamla språket skulle avläggas ocli
utbytas mot ett, som gjorde skäl för vänskaplighetens namn. Men
ännu så sent som 23 jan. 1936 öppnade Soc.-Dem. sina spalter för
Karelens kommunistiske exdiktator Gylling, vilken i sin artikel
ideligen talade om »vitfinnarna» och om den finska »ochranan»,
som »över den karelska gränsen [sänt] ett flertal terroristgrupper
med speciella uppdrag i form av skadegörelse, mordbrand ocli
attentat mot kända kommunister» o. s. v. När den Hanssonska
regeringen så deciderat uttalat sig för det fyrstatliga nordiska
samarbetet, innebär detta icke en skyldighet för partiets press att
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
