Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Tryckfrihet och utrikespolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppehåller en bojkott. Att denna blivit ineffektiv, är icke
regeringens eller åtminstone icke regeringspartiets förtjänst. När en
högkonjunktur plötsligt ramlat över regeringspartiet, bör det ej
förglömmas att den till icke oväsentlig del är en frukt av det ökade
handelsutbytet, vilket i sin tur vad vårt viktigaste handelsland
beträffar kommit till stånd trots L. O. Och om detta ökade
handelsutbyte ej kommit till stånd och om vi alltså förlorat denna
mångfald av arbetstillfällen, hade det då legat någon rim och reson i att
statsmakterna skulle undergräva sina finanser genom en fortsatt
dyrbar arbetslöshetspolitik? Solidariteten med det egna landets
intressen måste dock i all rimlighets namn gå före partiernas tycken
eller sym- och antipatier. Vi ha icke råd att undvara denna inre
solidaritet utåt men väl några förnärmande speglosor i pressen.
Till sist måste man ställa frågan, om det också kan vara
ansvarskännande att i en splittringens värld städse ha på läpparna ett
språk, som måste ge ny näring åt folkhatet. Prof. Romdahl har
under »Dagens frågor» i detta häfte inskärpt det ansvar, som
särskilt de kulturellt ledande ha för att förståelsen mellan folken får
träda i misstänkliggörandets ställe. Givetvis har en sådan vädjan
giltighet även för t. ex. Pirandello. Men den är också giltig för de
internationella arbetarorganisationerna, som måste inse att det
finnes rum för allvarligt strävande internationalism även utanför
internationalerna. Demokratien måste bygga på tolerans, för det
första alltefter vallyckans växlingar mellan partierna inbördes i
samma land, för det andra mellan skilda stater. Partier eller
klasser kunna antingen fostras till kritik eller till hat. Kritiken leder
till resonlighet och försonlighet, men vad som flyter ur hatet låter
ofta icke hejda sig i sitt lopp. För kulturutvecklingen är folkhatet
än ödesdigrare än klasshatet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
