Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Monopol och grundlag. Av G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
partier ha alltså i denna fråga fått ett tillfälle att visa, hur
allvarligt deras demokratiska deklarationer äro menade.
Härtill kommer, att den sittande ministären och dess parti nu
få anledning att inför de förestående nyvalen klargöra sin
principiella ställning i monopolfrågorna, sedan de tydligen åsyftat att
på denna viktiga punkt gå till val i oklarhetens och dimbildningens
tecken. Det är en rimlig fordran att en regering, som gjort så
många monopolistiska framstötar och oroat den ena näringsgrenen
efter den andra men som till sist inför en växande opposition
iakttagit en dubbeltydig tystnad, äntligen ger klart besked i frågan
om sina avsikter med vårt svenska näringsliv. Det kan icke längre
undvikas att frågan om monopolen blir en av huvudfrågorna i
höstens valrörelse. Det socialdemokratiska partiet har genom sina
upprepade monopolistiska framstötar gjort det till en angelägenhet
av största vikt att klarhet äntligen skapas i denna för vårt
näringsliv och vårt fria samhällsliv avgörande fråga. Det borde icke heller
vara svårt för partiets och ministärens ledande män att giva klara
besked i denna sak. Flera av partiets bästa intelligenser ha år
efter år och på de mest generösa villkor, på statens bekostnad, varit
i tillfälle att studera socialiseringens problem. Partiets eget
program har gjort det till en självklar plikt för dess medlemmar att
grundligt penetrera statsmonopolens konkreta problem. Flera
kommittéer ha dessutom framlagt utredningar rörande de olika
monopolfrågorna. Det går icke längre för det socialdemokratiska
partiet att komma till valmännen och säga: »vi veta icke ännu vad vi
vilja angående statsmonopolen; den frågan kunna vi först efter
valen besvara». Det är icke valmanskåren, som har gjort frågan
ofrånkomlig för det socialdemokratiska partiet; det är i stället
partiet, som gjort frågan ofrånkomlig för valmanskåren.
Men bortsett från de demokratiska principernas och den politiska
anständighetens krav är det en naturlig fordran, att de näringar,
som hotas av monopolprojekt, få den tidsfrist, som en
grundlagsändring kan giva. Fria näringar kunna också ha rätt till en viss
uppsägningstid. De behöva den för att kunna arbeta på längre
sikt, för att rationellt lösa dagens uppgifter och planlägga
morgondagens. Ett näringsliv, som föga eller ingenting vet om den
närmaste framtidens uppgifter och villkor, blir icke framgångsrikt
och utvecklingsdugligt och kan icke prestera den planhushållning,
som det ekonomiska livet alltid eftersträvar. Den säkra
tvångshushållningen är nästan bättre än den osäkra friheten. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
