Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den nya revolutionen i Sovjetryssland. Av Visitor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och de i lägsta löneklassen så pass, att den närmaste framtiden
säkerligen kommer att framvisa uppkomsten av ett nytt
industriarbetarproletariat i »proletärstaten». Till och med ryssar
tillhörande partiet och med hög ställning uttrycker sina farhågor för
Stachanovrörelsens verkan i denna riktning.
Vidare förrycker Stachanovrörelsen i många fall det
planmässiga arbetet i fabrikerna. En grupp arbetare överenskomma att
bilda en Stachanovbrigad och åstadkommer i sin fabrik ett
temporärt arbetsrekord, som förvrider fabrikens jämna arbetstakt.
Motstånd mot Stachanovrörelsen kommer alltså både från
arbetarnas och från arbetsledningens sida. Detta stämplas emellertid
som en förbrytelse av grövsta mått. I det tal, som Zjdanov höll den
16 nov. 1935 (tryckt med titel: Stachanovtsy — nastojastjie
bolsjeviki proizvodstva = »Stachanovarbetarna, de verkliga bolsjevikerna
inom produktionen») kallas de för opportunistiska, konservativa
element (!), ett yttrande som kan ses som bakgrund till den
fullständiga omläggningen av författningen i Ryssland, vilken utan
tvivel inom kort kommer att genomföras men om vars innebörd
vi än så länge sakna tillförlitliga uppgifter.
Stachanovrörelsen kan på arbetsområdet anses vara en upptakt
till den allmänna omläggning av produktionssystemet, som blir en
nödvändig följd av den nuvarande regimens förändrade politik.
Det återstår att se, om allt kan genomföras utan friktioner.
Möjligheten av en revolt underifrån, från de nya proletärerna, är icke
utesluten och underskattas icke av höga vederbörande.
Militären, som alltid varit en privilegierad samhällsgrupp i
Sovjetunionen, har i ett dekret av sept, 1935 blivit begåvad med de
militära titlar, som funnos i ryska armén före revolutionen. Detta
gäller titlar från löjtnant till överste. Generalstitlarna ha avskaffats
och ersatts av »kommandir», kommendant, vilket ju knappast kan
anses försvara reformen ur demokratisk eller proletär synpunkt.
En högsta värdighet, »marskalk av Sovjetunionen», har införts för
särskilt förtjänta högre officerare.
Gradbeteckningarna på uniformerna och snittet har därmed
även förändrats och uniformsprakten lämna inget övrigt att önska.
Stämningen för införande av titlar bland officerarna själva lämnar
ej heller något övrigt att önska. Jag har frågat en högre officer:
»Varför tar ni då detta steg tillbaka?» och fick till svar: »Det är
inget steg tillbaka, det är endast att vi anpassa oss efter
internationella förhållanden, vi kan inte ha annat system än arméerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
