Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenska Akademien. Några reflexioner inför 150-årsminnet. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Jacobson
vara att någorlunda jämnt fördela prisen mellan olika länder. Å
andra sidan skall villigt medges, att utdelning av litterära
Nobelpris måtte höra till de mest svårlösta och otacksamma uppgifter,
som kunna läggas på svaga människors skuldror.
Till Svenska akademiens äldsta traditioner hör att årligen slå
en minnespenning över någon svensk storman och i samband
därmed låta utarbeta en minnesteckning över denne. Denna
tradition vidhålles alltjämt, och liär kan man verkligen säga, att
utvecklingen gått till det bättre. Medan den första tidens
»äreminnen» uteslutande och den följande tidens minnesteckningar
övervägande voro vältalighetsprov och panegyriker, ha dessa
levnadsteckningar i senare tid utvecklats till gedigna biografier, vilande
på grundlig forskning ocli av ofta stort både vetenskapligt och
litterärt värde. Här må endast nämnas Karlfeldts
levnadsteckningar över Lucidor och C. F. Dahlgren, Hallströms över
Strandberg och Snoilsky, Schücks över Messenius och Wedbergs över
Poppius, för att ge en antydan om, vilka värdefulla saker som
gömmas i Svenska akademiens handlingar. Det är bara synd, att
de där föra en så obemärkt tillvaro. Det hör inte till Svenska
akademiens väsen att göra reklam för sig, men litet av den varan
skulle ändå inte skada. Och skulle man inte kunna tänka sig, att
akademien utvidgade sin biografiska verksamhet till att söka
förverkliga planen på ett fullständigt svenskt biografiskt lexikon?
Våra mindre grannländer ha här visat sig dugligare än vi. Vårt
rikaste bokförlag ansåg sig inte ha råd att fullfölja detta
nationella standardverk, men kanske skulle Svenska akademien trots
sina blygsammare resurser vilja upptaga den fallna manteln?
Sin språkvårdande uppgift liar Svenska akademien aldrig
förlorat ur sikte. Ordboksarbetet fortsättes — med på senare tid ökad
fart och intensitet. Ett utomordentligt betydelsefullt initiativ tog
akademien, då den för ett antal år sedan uppdrog åt professor
Erik We]lander att utarbeta en »Antibarbarus», en normativ
stilistisk handbok. Resultatet av detta arbete torde inte länge låta
vänta på sig. Åtgärden visar, att akademien är medveten om sin
plikt att inverka normerande ocli reglerande på språkutvecklingen
i vårt land. Torsten Fogelqvists direktörstal vid akademiens
senaste högtidssammanträde lämnade också ett klart vittnesbörd
i samma riktning. Den som något befattat sig med svenska
språkfrågor och svensk språkundervisning vet fuller väl, vilken
jätte-uppgift som här föreligger. »Tid och sansning kämpade hans stri-
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
