Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Svenska Akademien. Några reflexioner inför 150-årsminnet. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska akademien
der», sjöng Tegnér förhoppningsfullt om den förkättrade Leopold,
men den förhoppningen kan ingen hysa, som i vår tid kämpar för
ett korrekt oeh enkelt men på samma gång smidigt, uttrycksfullt
och vackert språk. Han måste finna, att han seglar i hård
motvind, att han har emot sig så gott som alla makter och maktägande
i tiden: press, film och radio, demokrati ocli byråkrati, jäktet,
hetsen och ytligheten, tillgjordheten och smaklösheten, liknöjdheten
och okunnigheten. En ljusning är visserligen det i rätt vida
kretsar vaknade intresset för språkfrågor, men hur skall man få detta
att övergå från teoretiserande prat ocli platoniska sympatier till
handling, praktiska reformer och flammande protest mot allt som
är förvänt och avskyvärt i den nuvarande språkutvecklingen? Det
är med detta som med Ni-reformen: kampen måste tagas upp på
många fronter på en gång. Man vill gärna hoppas, att Svenska
akademiens initiativ till en Antibarbarus skall bli resultatrikt och
bidraga till vårt språks räddning ur barbariet.
Man har också svårt att undertrycka en stilla tro på att Svenska
akademien allt fortfarande skulle ha en mission att fylla såsom
normgivande även i litterärt hänseende. Väl kan man ej önska
tillbaka de tider, då akademien slöt sig samman till en exklusiv
krets, med murar resta åt alla håll. Ännu gälla de visa och
vidsynta ord, som en av akademiens verksammaste och noblaste
ledamöter i alla tider, Bernhard von Beskow, en gång skrev:
»Akademien bör så mycket som möjligt undvika att bliva skrå, vare sig
fransyskt, tyskt, engelskt eller svenskt. Hon bör till ledamöter
kalla män, vilka vår litteratur räknar bland sina ypperste, lika
gott till vad skola de höra.» En sådan vidhjärtenhet är dock
ingalunda detsamma som ytlig eklekticism eller vacklande
opportunism. »Litteraturens frihet» hotas i a7åra dagar icke från
akademiskt håll eller från dem, som sätta anspråken på god litteratur
högt, utan tvärtom från sådana, som icke blott själva föredraga att
uppträda »utan krage» utan även anse »kraglösheten» såsom det
allena saliggörande — för att använda Torsten Fogelqvists
drastiska uttryckssätt i hans direktörstal förra året. Mot dylika
anspråk måste Svenska akademien, om dess valspråk »snille och
smak» inte skall vara tomma ord, sätta ett obönhörligt motstånd.
Gentemot det krystade, larviga och oäkta manéret måste den nu
som fordom hävda kraften och klarheten, mot unkenheten måste
den sätta friskheten, mot kulturlösheten den litterära kulturen.
Sviker akademien liär sin uppgift, så kan på den tillämpas den
179
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
