Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hur utnyttjas vår levande försvarskraft? Av Sven Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom ökad materielanskaffning relativt snabbt skapa de
materiella förutsättningarna för en utvidgning av krigsorganisationen,
men all erfarenhet visar svårigheterna att gottgöra försummelser
i personalavseende, vare sig det gäller kader eller
värnpliktskontingent.
För försvarskommissionen förelåg i viss mån ett tvång ur
befolkningssynpunkt. Genom nativitetsminskningen kommer
nämligen den årliga tillgången på vapenföra värnpliktiga att
successivt minskas från nuvarande 44,000 man till 35,000 man omkring år
1950. Med utgångspunkt från sistnämnda siffra är
försvarskommissionens värnpliktskontingent riktigt avvägd. Vid denna
tidpunkt övergår nämligen behovsprincipen till att bliva
tillgångsprincip. Under mellantiden har emellertid ersättningsreserven och
därmed praktiskt taget även de outbildade reserverna ökats med
icke mindre än 70,000 man.
Utom detta tvång ur befolkningssynpunkt torde
försvarskommissionen, fastän detta icke utsäges, hava känt sig starkt bunden
av 1925 års värnpliktsuttagning. Även om kommissionen beslutat
sig för en omedelbar tillämpning av tillgångsprincipen, hade icke
anslutning beträffande den uttagna kontingentens storlek kunnat
vinnas med gällande härordning. Kategoriklyvningen av år 1925
band faktiskt kommissionens handlingsfrihet i en icke önskvärd
riktning. Såsom redan framhållits: det går lätt att sänka
värnpliktskontingentens nivå men det möter stora svårigheter att höja
denna till vad som en gång varit.
I ett avseende skulle man dock, utan att bryta med principerna
från 1925, kunna åstadkomma en större smidighet beträffande den
levande försvarskraftens utnyttjande. Under det att samtliga
övriga truppslag inom armén liksom även övriga försvarsgrenar
kunna räkna med en viss kontingentsökning enligt
försvarskommissionens förslag till ny försvarsordning, minskas
infanterikontingenten reellt med 1,600 man och procentuellt med 11,81 %. En
höjning av infanterikontingenten till minst nuvarande styrka
skulle vara av betydelse icke endast ur mobiliseringssynpunkt i
form av ökad möjlighet till anpassning utan även med hänsyn till
fredsutbildningen. De föreslagna regementskontingenterna på 750
man äro nämligen enligt all erfarenhet 100 man för små för en
verkligt effektiv utbildning. Är en ökning med 100 man per
infanteriregemente eller sammanlagt 2,000 man en politisk omöjlighet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
