- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugutredje årgången. 1936 /
214

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 12 februari 1935 - Sirk exit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagens frågor

skyddskårerna, tjänstemännen o. s. v. hotades till livet, om de ej ville
göra gemensam sak. Regeringstelegram och brev m. m. passerade i
ett skede först genom frihetskrigarnas högkvarter på grund av deras
förbindelser i »verken». Soldater, som bevakade »frihetskrigare» i
fängelserna, förstörde sina vapen för att ej kunna ingripa vid
fångarnas flykt m. m. Allt detta tyder onekligen på en ganska
långtgående upplösning av den samhällsdisciplin, utan vilken en stat icke
kan bestå. Med till »vikingahälsning» lyftad hand hälsade Sirk, som
alltmera kom i rörelsens förgrund, sina trogna, en Hitler till gester
och talesätt på estnisk botten.

På det ekonomiska området voro »frihetskrigarna» ursprungligen
liksom förebilderna i Tyskland och Italien starkt radikala, med
sympatier bl. a. för »förmögenhetsuppdelning». På det konstitutionella
området företrädde »wabs» ett program, som ej saknade anklang
bland det estniska folkets breda lager. Man ville skära ned
riksdags-medlemmarnas antal från 100 till 50 samt organisera en fast
statsledning. Det var en strävan av samma art, som på annat håll funnit en
lösen i orden: vi vilja ha en husbonde i huset. Frihetskrigarna följde
denna opinionsväg men hade nog närmast tänkt sig en dekorativ
statschef (Larka) med en statens »ledare» (Sirk) samt, helt säkert,
då maktens stund kom, en rätt vanmäktig eller »likriktad»
folkrepresentation.

Det var under trycket av frihetskrigarnas, trots allt,
framgångsrika agitation, som det estniska parlamentet grep sig an med den
svåra uppgiften att reformera sig självt. Man började med att
föreslå en sänkning av riksdagsmännens antal från 100 till 80, ett förslag,
som i augusti 1932 gick till folkomröstning men avböjdes. Under 1933
framlades två nya förslag, av vilka det första på våren avslogs men
det sista antogs på hösten. Man hade då stannat för ett projekt, som
kom frihetskrigarnas mycket nära. I kraft av dess preliminära
bestämmelser kom Konstantin Päts i regeringsställning i oktober 1933,
och den 12 mars 1934 grep han hänsynslöst in mot den nu, av
förståeliga skäl, än mera skärpta agitationen från frihetskrigarnas sida.
Dessa kände sig belt naturligt bedragna på bytet. De »gamla
rävarna» på Domberget hade tagit hem spelet. Nu blev partiet
förbjudet. Både Rouk, Larka, Delgk m. fl. togos i förvar. Sirk »brände
med dödens aning i sin min» papperen i »fältkansliet» och avvek till
Finland. Kring frihetskrigets politiske ledare från 1918 Konstantin
Päts och den militäre överbefälhavaren från samma skede, »Estlands
Mannerheim», general Johan Laidoner, slöt det estniska folket
jublande upp.

Sirk och hans vänner hade sökt sopa igen spåren efter sig. Den
stora »wabsprocessen» 1934 kunde endast slå fast, att rörelsen haft
till synes obegränsade medel till sitt förfogande. Varifrån stammade
dessa! I en kommentar till en nationell högtidlighet den 23 juni 1934
påträffas följande passus: »Hela Estlands folk är medvetet om, att
slaget vid Wenden, i vilket de i esternas rygg anfallande tyskarna
blevo slagna, har räddat det från att på nytt och på ett ännu sämre

214

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free