Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Kristen gemenskap. Av Anton Fridrichsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Fridrichsen
Sålunda undervisar Dovregubben Peer Gynt. Att »være sig selv»
är motsatsen till den självhärliga egoismen; ja, motsättningen är
så stark, att Ibsen genom »Knappestöberen» förkunnar: »Sig selv
at være er sig selv at döde.» Bakom denna formulering ligger en
kristen tanke, som har sin rot i Nya Testamentet: människans
verkliga jag, det gudomliga anlaget i henne, kommer först då
fram, när det naturliga, ohelgade, otuktade jaget dödas,
övervinnes och avlägges genom kraften från Guds förbarmande nåd.
Det är detta moment, som är det avgörande i religionens värld.
Individualiteten, individen möter Gucl och får sin prägel av detta
möte. Detta betyder, att den enskilde möter Kristus och blir
präglad av honom. Ty någon annan väg till Gud än Kristus finns
icke i kristenheten.
Vi måste därför rikta blicken på den kristna individualiteten.
Det individuella hos denna består först och främst i kampen mot
det egna jaget, icke för att utplåna det, utan för att rena och helga
det med Kristi andes hjälp. Denna kamp har en allt igenom
individuell karaktär: varje kristen människa har sin speciella
kamp att kämpa, som icke är identisk med någon annans. Mot
detta svarar detta andra, att varje kristen har rätt och skyldighet
att bilda sig sin egen personliga syn på Kristus och utveckla ett
personligt förhållande till honom. Låt vara, att han därvidlag
kan och måste bygga på kyrkans gemensamma tro och tradition,
- ban måste dock slutligen göra sig reda för, vad han själv tror
om Kristus och finner lios honom.
Individualitet i kampen mot det egna jaget; individualitet i
Kristusbilden och Gudstron! Den evangeliska kyrkan håller styvt
på individualiteten här: inga schabloner, psykologiska eller
dogmatiska, få inkräkta på denna frihet, som tillika är en skyldighet.
Vi lia ingen lista över förbjudna böcker såsom Romarkyrkan;
kyrkan framställer intet krav på absolut underkastelse under
hennes lära och avgöranden utan vädjar endast till tanke, samvete
och erfarenhet.
Men kan denna individuella religion bilda gemenskap? — Flera
vägar föra med inre nödvändighet från personlig kristendom till
gemenskapen. Men den stora kungsvägen är den, som utgår från
syndaförlåtelsen eller försoningen. Falla skrankorna mellan
människan och Gud, så falla i och med det samma även skrankorna, som
skilja människa från människa. Den kristna individen tar
skulden på sig inför Gud och ställer sig helt och hållet i beroende av
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
