Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Europas samvete. Benedetto Croce om politik och moral. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den ideologi, som i de kämpande såg »blodtörstiga djur» och intet
annat. Vid denna tid ställde man i Italien den »latinska»
livsuppfattningen, d. v. s. den katolska, mot den stridbara »germanska».
Croce vågade företräda det »germanska», uttytt i hans egen anda
som ett historiskt och aktivt mänskligt ideal, ej som primitiv
krigsdyrkan (Critica, maj—sept 1916). Här bevisade han sin sällsamma
förmåga av idealism och realpolitiskt förstånd: »Min tro på detta
historiska och kämpande livsideal är så stor, att jag är övertygad,
att i detta krig de latinska folken och England ingalunda skola
befästa sitt eget demokratiskt paradisiska ideal utan förstöra det
och att de efter krigets slut skola vara mindre
demokratiskt-fantastiska, mera ’krigiska’ än på länge.» I sin profetia om den
odemokratiska livssynens expansion har Croce fått historiens
bekräftelse i blott alltför hög grad.
Utvecklingen norr och söder om Alperna slog tillsamman; det
behöver ej sägas att liberalen Croces namn allt mindre gärna
nämndes. Icke desto mindre residerade han alltfort i sitt Neapel,
en andlig stat i staten, i stolt landsflykt inom det lands gränser,
vars kulturella och politiska särart han så eminent förstått att
tolka och själv representerar i dess lojalaste och tillika
allmängiltigaste form. Det fanns en tid, då Italiens motsättning mot det
nationalsocialistiska Tyskland var ett faktum. Outtröttlig som
sanningssägare, försummade Croce icke att i sin tidskrift med det
sägande namnet Critica beröra de tyska arbeten, som på sitt sätt
talade tankens och frihetens språk. Men han ivrade också med ett
patos, som osökt klädde sig i majestätiska Dante-citat, mot de stora
fraserna, stillösheten och »sådan prostitution av vetenskapen, som
icke den sunda politiken (och inte ens den osunda) har något gagn
av» (Critica, januari 1934).
Croce hör alltså till de få, som i själva sitt tänkande hävda, att
det finns något som kallas för moral.
Man bör minnas, att denne modige politiskt-kulturelle ledare,
denne gode italienare och ansvarskännande europé, också haft
djärvheten att tro på den klara tankens och den varma
konstnärliga ingivelsens egenart. Croces litterära och filosofiska verk synas
bestämda att bli en kommande kulturs samlingstecken, liksom
detta verk självt återspeglar och förnyar allt det väsentliga i sin
tids tendenser och i outtröttlig polemik ger riktiga proportioner åt
det oväsentliga. — En svensk Croce-översättning av större
omfattning än den enda förefintliga (Estetiskt breviarium) vore kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
