Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Europas samvete. Benedetto Croce om politik och moral. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den största tjänst, som kunde göras vår litteratur. Också blott i
förbigående må en flera gånger framförd tanke beröras: de
litterära Nobelprisen böra naturligtvis ej utdelas på politiska grunder,
men en politiskt värdefull insats kan ej heller få räknas som ett
uppvägande hinder.
*
För att förstå, hur konsekvent Croce resonerar om moral och
politik, bör man erinra sig några allmänna drag i hans tänkande.
Ehuru han inleder sitt huvudverk med »estetiken», är det
meningslöst att beskylla honom för esteticism. Han har den sällsynta
förmågan att tala om en sak i sänder och likväl ej förlora helheten
ur sikte. Så redan när han fastställer estetikens och logikens
ömsesidiga beroende. Utan förmågan att uttrycka klart,
begripligt, adekvat, skulle ingen tanke arbetas fram till konkret liv. Och
om uttryckets förmåga, den estetiska, alltså har ett slags primat
»för ordningens skull», så kan i realiteten intet konstverk, intet
uttryck tänkas, som icke går att se under sanningens synvinkel —
och även under de övriga mänskliga värdenas, nyttans och
moralens.
Croces konst att både särskilja och sammanhålla
själsfunktionerna synes ytterst dyrbar just nu. Vår tid har gått och går i
värdenihilismens tecken. Och om ur den allmänna förnekelsen
(som sedd ur Croces positivt ideella synpunkt, naturligtvis dock
är något positivt, i det den innebär teknikens triumf, och dess
överblomstring) — om därur höja sig röster för något ideellt värde,
stirrar man sig blind på det, rycker det ur den mänskliga
helhetens sammanhang, »lanserar» det som slagord. Och så uppstår ny
esteticism, ny intellektualism, ny moralism (det sista minst) och,
kanske även, som plaidoyer för den materialistiske tidsguden,
en ny ideologi för det tekniska, för makten och nyttan som
sådana.
Om nyttan och moralen kan Croce nu konsekvent säga detsamma
som om de två föregående stadierna. Innan man kan sägas handla
rätt, måste man kunna sägas handla, rätt och slätt. Men å andra
sidan är nytta, praxis, utan moral väl teoretiskt tänkbar — det
ligger just i dess begrepp, att vara jenseits von gut und böse,
icke omoralisk utan amoralisk (alldeles samma situation som det
estetiska, »första», psykiska stadiets gentemot alla följande). I
levande livet är emellertid varje handling underkastad moralens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0271.html
