Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Europas samvete. Benedetto Croce om politik och moral. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måttstock. I moralfilosofi utmynnar och krönes Croces
tankebyggnad. Det är den som i nedgörande syfte kallats esteticism!
Och det är nu att märka, att politik för Croce blir endast en
synonym till praktisk, på individens bästa riktad handling;
»economia» är en annan beteckning för samma sak. — Mest påtagligt
ha Croces idéer om politik och moral utvecklats i hans lilla skrift
Politica, som dessa rader vilja anknyta till.
Det politiska området kan icke filosofiskt avgränsas inom »det
nyttigas ofantliga sfär» — alla de handlingar, varmed vi
underlägga oss vår omvärld, hantera vårt husgeråd, förlika oss med våra
medmänniskor, kort sagt reglera vårt praktiska liv. Det är, allt
detta, en mänsklig själsfunktion. Ty de fyra eviga idéer, som möta
hos Croce, äro icke öververkliga gudomligheter eller abstraktioner,
utan psykiska realiteter. Det är icke fråga om Sanningen, som en
allegorisk figur, utan »il pensiero che pensa», tanken som tänker.
Icke heller om Godheten, utan den konkret realiserade moraliska
viljan, icke om det Sköna, som ett utommänskligt normerande
värde, utan om konstnärlig, uttrycksskapande verksamhet. På
samma sätt är det som kallas politik ett historiskt
sammanhängande förlopp. Det går icke att samla under någon »statisk» rubrik.
Ja, just innebörden av ordet »stat», bragt i bruk av italienska
renässansmän, är ingen annan än: de »politiska» handlingarna i
deras hela vidd och mångfaldiga inbördes sammanhang. Lagar och
författningar äro, också de, i reell mening, individuella
handlingar; de existera genom tillämpning.
Den »politiska» sfären av mänskligt liv — som finns överallt,
där sådant liv finns, och alls ej kan tänkas ersatt av något
oskyldigt och fredligt »opolitiskt» tillstånd — är alltså icke i sig
moralisk. Men den är icke heller motsatsen. Den ideale politikern är
icke någon diaboliskt genial övermänniska. Tesen, att »ändamålet
helgar medlen», har icke haft någon skickligare och
obarmhärtigare motståndare än Croce. Men som alltid förstår han även
härvidlag den bekämpade åsikten, förmår att lugnt reda ut de
missbrukade paradoxernas rätta mening. Om Fredrik den store eller
Cavour uttala sig, som funnes det en privat och en annan offentlig
moral, innebär det endast en bekännelse, att de ej kunna komma
till rätta med sina egna handlingar efter vedertagna formler. Den
handling, som verkligen göres till det helas nytta, »pro patria», kan
icke i verklig mening vara ett trohetsbrott eller ett mord. Den
»storartade lögn», som Tasso talar om, kan icke kallas lögn annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
