Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Europas samvete. Benedetto Croce om politik och moral. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Europas samvete
än med en poetisk liknelse. Historiens titaniska gestalter äro
underkastade moralens dom som andra, eller kanske rättare: mera
än andra.
Politik är icke ränksmideri. Staten är ett politiskt-etiskt
begrepp. Och mot den så kallade empiriska beskrivningen av de
politiska händelserna sätter Croce den politiskt-etiska historien. Dess
moraliska dom får icke fattas som moralistisk — som den
småskurna, egenrättfärdigt saksökande kriarättningen av historiens
väldiga sammanhang. — Sitt moraliska, icke moralistiska
historieideal har Croce haft anledning försvara mot den historiska
materialismen, som »s. a. s. glömde bort den moraliska funktionen och
därmed likasom glömde bort mänskligheten». Han har också skäl
att tillbakavisa den gängse missaktningen från yrkespolitikernas
sida mot den som ser eller söker de mänskliga stridernas
moraliska kärna.
Motviljan mot abstraktioner, klassificeringar, livsfientliga och
konstlade doktriner får en mängd minnesvärda uttryck i det som
Croce säger oin politik och moral. Ingen vedertagen uppdelning
av den ständigt skiftande historiska verkligheten tillerkännes
annat värde än ett relativt. Det individuella, den ständigt nya
faktiska situationen — detta har realitet. »Det historiskt
väsentliga är icke de abstrakta formerna utan den konkreta politiska och
moraliska verkligheten.» Endast relativt värde har skillnaden
mellan olika typer av stater, monarkiska ocli demokratiska; likaså den
mellan »våldets» och »överenskommelsens» regimer, fattade som
väsensskilda makter i staternas liv. Frihet och tvång förutsätta
varandra. Idéen om väsensskilda statsmakter hör hit, likaså den
om cirkulationen mellan olika klasser. Detta är abstrakta,
schematiska »lagar», då den historiska verkligheten •— så kunde man
kanske återge Croces åskådning — är en och föränderlig.
Emellertid kunna de nämnda rubrikorden, rätt och relativt
förstådda, ha kontakt med den politiska verkligheten, alltså ett om
ock relativt vetenskapligt värde. Detta blir för Croce däremot ej
alis fallet med likhets-doktrinen, vars öden han följer under
tidsenlig kritik av kommunismen. Den liar, påpekar han ofta och con
amore, kommit till världen i det sekel, som också sett mekaniken
födas. I realiteten förintar likhetens ideal sig självt. Det leder
konsekvent till autarki. Den enskilde blir icke ett led i en stat
utan en fulländad värld i sig, som intet liar att fordra eller begära
av någon annan och som lika litet kan avsluta något »samhälls-
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
