Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor 12 mars 1936
- Svensk film som samtidsbild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svensk film som samtidsbild.
»Det, är på de sista två åren som biografväsendet
utbrett sig över hela Europa och antagit
dimensioner, som förvåna, förtjusa eller förskräcka» skrev år 1912 Tor
Hedberg — då sedan ett par år tillbaka chef för K. Dramatiska
teatern — i denna tidskrift. Filmen har alltså i dag ungefär ett
fjärdedels sekel bakom sig, och man tycker således att dess ställning och
betydelse i tiden borde kunna göras till föremål för en
sammanfattande betraktelse. Men med försök i den vägen är det klent
beställt. Filmens unga konstart är icke benägen för den dygd, som
kallas självbesinning. Dess framåtanda synes vara så intensivt
utvecklad att tid saknas till överblick och eftertanke. Den
yrkesmässiga filmkritiken kan härvidlag ej heller anses ha gjort tillfyllest.
Den inskränker sig, som det förefaller nästan principiellt och med
en påfallande enstämmighet, till att under vederbörliga bugningar
registrera nytillkomna tekniska förbättringar på det filmatiska
området och att därjämte med lämplig honnör emottaga de nya
skådespelarkrafter, vilka säsong efter säsong likt kometer dyka upp på
horisonten. Till någon självständig analys av filmen som helhet, dess
principer och dess värden, når den egentligen aldrig fram.
Härav följer att det allmänna omdömet om filmen i alldeles för
stor omfattning kommit att domineras av de synpunkter, som
härröra från den affärsmässiga filmreklamen själv och sålunda i
realiteten blott återgiva de åsikter, vilka på de stora filmbolagens
reklamkontor anses äga hög kurs i dagsopinionen. Filmen är
följaktligen och har praktiskt taget ända från sin tillkomst varit i den
angenäma situationen att få bedöma sig själv och diktera dogmen om
sin egen förträfflighet för samtiden. Skulle någon kritiker falla på
den idén att gå hårdare fram i sin verksamhet än vad som kan anses
opportunt och framför allt tendera till att inleda en
principdiskussion med måhända betänkliga konsekvenser så finnes enligt vad
erfarenheten lär ha visat alltid en utväg, nämligen att under
sympatiska former förvandla filmkritikern till filmproducent. Efter en
dylik metamorfos, grundligare och effektivare än någon av Ovidius’
skaldefantasi framskapad, torde man vara tämligen viss om att kunna
begrava kritiken och i lugn övergå till dagordningen.
En konsekvens av här berörda förhållanden är att i
filmdiskussionen förekomma en mängd som självklara och oemotsägliga
betraktade slagord, vilka i själva verket ingenting annat äro än falska
mynt. Man skulle kunna nämna åtskilliga, men i detta sammanhang
skall blott upptagas till behandling ett, dels därför att det tillhör de
mest bestickande, dels därför att det upprepas oftare och inhamras
mera energiskt än något annat. Det är talet om att filmen är den
moderna tidens egen konst, som mer än någon annan motsvarar dess
lynne, speglar dess verklighet och återgiver dess mentalitet.
Framför allt när fråga varit om att bestämma det inbördes
värdeförhållandet mellan film och teater har denna uppfattning blötts och stötts
i det oändliga. Teatern har — mer eller mindre hövligt — skjutits
åt sidan som en både till uttryckssätt och möjligheter alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:27:10 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1936/0299.html
