Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor 12 mars 1936 - Spanska konvulsioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidor. Vänsterns makt var nu helt bruten, Azaña satt en tid fängslad
och Kataloniens självstyrelse suspenderades. Regeringsmakten låg
hos en koalition av höger och radikaler, där krigsministern Gil Robles
alltmer framträdde som den verklige ledaren.
Om Azañas regim utmärkts av en kortsynt vänsterpolitik, slog man
nu över till motsatt ytterlighet. Gil Robles synes hava eftersträvat
en mer vidsynt socialpolitik med korporativa inslag. Detta var också
nödvändigt, om man eftersträvade en sanering av spansk politik på
konservativ grund, ty eländet bland proletariatet gav en utmärkt
jordmån för Caballeros hetspropaganda. Framför allt var det viktigt
att förvandla de utsugna lantarbetarna till självägande bönder. Men
Robles lyckades ej övervinna de snäva kapitalist- och
godsägaresynpunkterna bland sina anhängare. De sociala reformerna avstannade
eller upphävdes, och det gynnsamma ögonblicket gick obegagnat förbi.
Mot slutet av 1935 försämrades förhållandet mellan högerregimen
och presidenten Alcala Zamora. Slutet blev, att vid en regeringskris
uppdraget gick till en utanför partierna stående ämbetsman av
moderat läggning, Portela Valladares. Ett försök från högern att åtala
presidenten för författningsbrott på grund av cortes’ ajournering
strandade, och nya val anordnades. Presidentens och regeringens
strävan härvidlag var att skapa ett slagkraftigt centerparti, som
skulle kunna taga ledningen och sätta både den sociala reaktionen
och den röda hetsen ur spelet.
Högern åter gick från början fram på en ytterst outrerad linje och
ville framför allt störta presidenten. Acción popular bildade ett
stort högerblock tillsammans med de mest ultrakonservativa element.
Mot detta reste sig ett vänsterblock, som sträckte sig från
radikalernas utbrutna vänsterflygel under Barrios’ ledning över Azaña och
Caballero till kommunister och syndikalister. I denna partikamp
drunknade Valladares’ försök till en moderat centerbildning, och han
tvangs slutligen att samverka med högern. Man väntade en seger för
Gil Robles, men utgången blev en annan. Högerns våldsamma
angrepp på presidenten i valrörelsens början hade skrämt en del
väljare. Dess samverkan med radikalerna blev ett ytterligare lik i
lasten, då Lerroux och hans. närmaste omgivning ohjälpligt
komprometterats genom en mutskandal.
Resultaten föreligga ännu ej klara, ty valmetoden är invecklad och
förutsätter en andra omgång, som nyss ägt rum. Emellertid
förefaller det, som om vänsterblocket tagit inemot 270 mandat, varvid den
borgerliga komponenten under Azaña och Barrios nått upp till över
100. Gil Robles’ eget parti har gått starkt framåt och blir cortes’
största, men hans bundsförvanter hava lidit svåra nederlag, särskilt
radikalerna, vilkas hundra mandat smält ihop till nästan intet.
Sammanlagt lär högern hava nått över 150 mandat, centern något över 50.
Enligt ett icke dementerat meddelande skall emellertid den stora
vänstersegern ingalunda motsvaras av den verkliga ställningen ute
i landet utan bero på valmetoden. Bland väljarna lär högern till och
med hava fått en knapp majoritet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
